När du hör någon ”bevisa” vilket block SD står närmast genom att dra fram riksdagens voteringsprotokoll bör varningsklockorna ringa för bedrägliga argument. Det voteringarna visar är däremot vilket stort inflytande SD har som parlamentariska vågmästare.
Jag hade inte tänkt ta upp det, men eftersom fler och fler använder bedrägeriet måste det påpekas så att i vilket fall Samtidens läsare är införstådda med lurendrejeriet.
Dagens Nyheter skriver i ledare idag: ”Nu skulle många moderater och inte så få borgerliga opinionsbildare invända att det visst finns ett mandat för en alliansregering, förutsatt att man räknar in Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget. Och varför skulle man inte göra det? SD och M tycker ju lika i så många frågor. Verkligen? Svenska Dagbladet har kartlagt hur Jimmie Åkessons parti har valt att rösta vid blockskiljande riksdagsvoteringar under den gångna mandatperioden. I 60 procent av dessa voteringar röstade SD med de rödgröna, i 24 procent med Alliansen.”
Låter det vederhäftigt? Det är det inte. Inte om man vet hur riksdag och regering fungerar.
Sanningen är att en regering väljer vilka förslag man lägger fram, och man stämmer alltid av i förväg om man har möjlighet att få igenom sitt förslag. Om man inte har det, drar man oftast tillbaka det (om man inte vill göra en politisk markering i opinionsbildningen).
SD har röstat med S-MP-regeringen i fler fall än man röstat med M-oppositionen, på samma sätt som man förrförra mandatperioden röstade med den M-ledda regeringen i ca 70 procent av fallen, och bara i 10 procent med S-oppositionen.
Statsvetaren Anders Sundell har i statsvetarbloggen Politilogerna tagit upp detta på ytan märkliga fenomen:
”Vad beror detta på? Socialdemokraterna och Moderaterna kan ha ändrat sin politik. Sverigedemokraterna kan också ha ändrat sin politik. Inget av det känns särskilt troligt. Istället är det troligaste att regeringen undviker att lägga fram förslag där man riskerar nederlag, även om regeringen då och då åkt på ett bakslag. Detta innebär rimligen att Sverigedemokraterna utövar en betydande vågmästarmakt, även om det inte alltid syns. Även om de inte så ofta avgör omröstningar, så har de troligen ett indirekt inflytande som grindvakter. Det verkar helt klart som att både den nuvarande och den förra regeringen har tagit hänsyn till hur Sverigedemokraterna förväntas rösta när de valt frågor att lägga fram.”
Att SD röstar med sittande regering är alltså ett mått på hur skickligt partiet är att få regeringen att gå i SD-riktning.
När alliansen styrde kunde SD rösta med regeringen i 70 procent av voteringarna, när S-MP styrt har de stämt av och lagt förslag som SD kunnat rösta för i 60 procent av fallen.
DN vet antagligen inte om det, men de bekräftar faktiskt i sin ledare Sverigedemokraterna parlamentariska skicklighet och betydande inflytande.