I miljödebatten varnas det ofta för att jorden går under om tio år, om politiken inte förändras. Så var det 1972 och så sa Johan Rockström härom veckan. Vi lär behöva vänta på katastrofen i tio år till. Sedan tio till.
”Vi har tio år på oss att hejda katastrofen … angrips inte miljöproblemen världen runt inom de närmsta åren blir det svårt om inte omöjligt att få grepp om den skenande utvecklingen mot katastrof.”
Citatet av den då internationellt erkände miljöexperten Maurice Strong härrör från 1972, samma år som skriften ”Tillväxtens gränser” utgavs. Enligt dåtidens auktoriteter, inklusive flera nobelpristagare, gick mänskligheten mot akut resursbrist före millennieskiftet och man ansåg att ekonomins tillväxt borde hållas tillbaka.
År 1989 varnade en högre FN-tjänsteman, Noel Brown, för att hela nationer kunde raderas ut om inte jordens uppvärmning hejdades före millennieskiftet. Återigen var det ”a 10-year window of opportunity” som var vägen till räddning om kaos skulle undvikas. Sedan dess har utsläppen av växthusgaser de facto ökat och havsytan kan ha stigit med någon decimeter på trettio år, men undergången har uteblivit.
År 2006 var det dags igen. Då var det James Hansen, världskänd forskare vid NASA och stor ikon i klimatalarmistiska kretsar, som ansåg att det bara var ett decennium kvar att agera i tid. Annars skulle Manhattan sjunka ned i havet och hälften av jordens arter skulle dö ut. Ja och liknande domedagsscenarier har kommit lite då och då under tiden, detta var bara några exempel.
I veckan var det dags igen. I måndags refererade Johan Rockström, svensk professor i Miljövetenskap, till en nyutgiven rapport av FN:s klimatpanel och hävdade att ”[h]ela världen måste drastiskt öka tempot och de kommande tio åren blir helt avgörande” om den ekologiska katastrofen ska kunna undvikas.
Man kanske inte ska raljera över så allvarliga saker, men det är faktiskt svårt att inte se ett mönster här. Utvecklingen till dags dato anses leda mot en katastrof och radikala förändringar krävs inom en tioårsperiod, annars …
En sorts politisk utpressning alltså, eller ett sätt att väcka uppmärksamhet.
Låt oss summera utvecklingen sedan 1972. Världens befolkning har ungefär fördubblats och världsekonomin som helhet har flerdubblats. Självklart påverkas miljön av att människan breder ut sig och använder jordens resurser. Men jag kan inte riktigt se den där apokalypsen, trots att den, om vi ska tro experterna, borde ha inträffat flera gånger om nu, eller åtminstone vara helt oundviklig vid det här laget.
Men om vi läser professor Hans Roslings bok ”Factfulness” noterar vi tvärtom att det allra mesta har utvecklats till det bättre. Andelen extremt fattiga, som lever på motsvarande mindre än två dollar om dagen, har minskat från hälften av jordens befolkning år 1966 till under en tiondel förra året. Det är en remarkabelt positiv utveckling och enligt Rosling avstannar dessutom befolkningsökningen när välståndet ökar.
Det betyder förstås inte att man ska negligera miljöpolitik eller hushållande med resurser. Det som ”experterna” förbisåg 1972 var att mänskligheten var på väg att revolutionera livsmedelsproduktionen och man har tagit fram helt ny teknologi på en lång rad områden. De gamla modellerna om tillväxtens gränser måste naturligtvis kastas i papperskorgen och jag skulle anta att Rockströms dystopiska uttalanden med tiden går samma öde till mötes.
Ingen kan med exakthet förutse framtiden, men baserat på tidigare erfarenheter finns det anledning att ta detta mantra – ”vi har tio år på oss” – med en nypa salt. Under kommande tio år lär världsekonomins tillväxt fortgå och utsläppen av växthusgaser i många medelinkomstländer kommer att öka. Skräp kommer även fortsättningsvis att hamna i haven, koraller skadas, fiskebestånd riskerar att överfiskas och helt nya miljöhot kommer att dyka upp. Parallellt med detta förbättras vår teknologi och vi utforskar dynamiken mellan människa och ekosystem. Samtidigt läggs faktiskt stora resurser på att bevara naturen, vilket förstås är väldigt bra.
Vissa slösar, andra sparar och utvecklingen är, sammantaget, varken entydigt negativ eller entydigt positiv.
Men katastrofen lär vi behöva vänta på tio år till. Sedan tio till. Och sedan tio till. Ja ni förstår.
*
Citatet av Maurice Strong: Dagens Nyheter, 25 januari 1972
Noel Brown: San Jose Mercury News (CA) – 30 juni, 1989
James Hansen: NBC – 14 sept 2006
Johan Rockström: Aftonbladet – 8 okt 2018
1972
1989
2006
2018
