VÄLFÄRDEN. Sverige går som tåget, som en Tesla. Ekonomin är urstark, brukar finansminister Magdalena Andersson (S) hävda. Men varför växer då fattigdomen, trots världens högsta skattetryck? För enligt Stadsmissionens årliga Fattigdomsrapport är läget illa.
Stadsmissionens Fattigdomsrapport 2018 visar ett välfärdssamhälle i förfall, med stora sprickor i de sociala skyddsnäten. Försörjningsstödet från socialtjänsten räcker inte. Socialtjänsterna i landet hänvisar i allt högre grad till Stadsmissionen för akuta basala behov som mat och kläder.
– Bilden av Sverige som ett land där ingen behöver sakna en egen bostad eller lägga sig hungrig är i dag en chimär, skriver man i rapporten.
Över hälften av Stadsmissionernas insatser (56 procent) går till människor som redan får ekonomiskt stöd från de allmänna välfärdssystemen, men som ändå inte klarar sig.
Forskning
Sveriges stadsmissioner publicerar Fattigdomsrapporten för fjärde året i rad. Den är resultatet av den fattigdomsforskning som man bedriver tillsammans med professor Magnus Karlsson, institutionen för socialvetenskap vid Ersta Sköndal Bräcke Högskola.
– Det ekonomiskt bistånd som ges i dag är inte alls tillräckligt när det utgör den enda försörjningskällan under en längre period, säger professor Magnus Karlsson.
Omkring en tredjedel av alla som får ekonomiskt bistånd får det under lång tid och då är det stöd man får från socialtjänsten långt ifrån tillräckligt.
– Den enskildes materiella situation slits ned, man tvingas leva för dagen, skuldsätta sig eller tvingas att jobba svart för att få vardagen att gå ihop. Skulderna, som inte kan betalas tillbaka till följd av fortsatta knappa resurser, blir ytterligare en belastning, fortsätter han.
Working poor
Andra grupper som inte har några andra alternativ än att be civilsamhället om hjälp för att överleva är de som faller mellan stolarna, ”de ohjälpta” och så kallade ”working poor”, människor som trots att de arbetar inte har tillräckligt god ekonomi för att slippa gå hungriga.
Och gruppen utsatta medborgare växer.
– Den trygghet som bottnar i förvissningen om att samhället fångar upp oss om vi faller, att sociala rättigheter garanteras alla medborgare, finns i realiteten inte längre, menar man i rapporten.
Socialtjänsten hänvisar
Stadsmissionens roll har ändrats. Tidigare var frivilligorganisationernas roll huvudsakligen att bistå med ”guldkant” till människor som sällan eller aldrig har råd med mer än det allra mest nödvändiga.
– Men i dag upplever vi i allt högre grad att socialtjänsten hänvisar hjälpsökande till oss för att få hjälp med grundläggande akuta behov som mat eller kläder. Utan Stadsmissionernas stöd skulle många människor inte klara sig, säger Lotta Säfström, ordförande Sveriges stadsmissioner.
Relevant defintion
Sveriges stadsmissioner vill att politikerna agerar. De föreslår att den tillträdande regeringen tillsätter en kommission med uppdraget att kartlägga fattigdomen i Sverige bortanför Socialstyrelsens statistik. Samt ger förslag till en relevant definition av en nationell fattigdomsdefinition.
Man anser också att det behövs en gemensam insats från myndigheter, civilsamhälle och näringsliv för att långsiktigt garantera en välfärd för alla medborgare.