SOCIALTJÄNSTEN. Det kom ett mejl till Samtiden från en socionom som arbetar med försörjningsstöd inom socialtjänsten. Hon beskriver en arbetssituation som blir allt mer påfrestande och skrämmande. En rädsla som äter sig in, en rädsla för sitt eget och sina barns liv. Utvecklingen har eskalerat under de tio år hon har varit yrkesverksam, på grund av den massiva invandringen.
”Är jag rädd?
Ja, en rädsla har infunnit sig på mitt arbete. Jag låser dörren hemma och barnen är tillsagda att alltid ha låst dörr, och inte öppna för någon när de är ensamma hemma. Varför? Jag jobbar med att handlägga och utreda ansökningar om försörjningsstöd, och varje vecka är det nån form av konflikt som leder till att personen gapar, skriker eller ger subtila hot.
Har det inte alltid varit så här?
Nej, jag har jobbat i mitt yrke i 10 år och varit väldigt förskonad från hot eller våld. Det började 2015 när vi började se effekten av Sveriges signalpolitik med en generös välfärd och alla som sa sig komma från Syrien fick permanent uppehållstillstånd. Resten vet vi att dåvarande regering fick över en natt byta politik då asylssystemet höll på att krascha.
Hur är det för den som jobbar med försörjningsstöd? Det är en otrolig belastning med ansökningar och på min avdelning är det många som slutar samt är sjukskrivna. Det betyder att de som orkar vara kvar har högre belastning då vakanser av tjänster inte är ovanligt.
Vad har då hänt mig?
När smög sig rädslan in och otryggheten varje dag är ett faktum?
Var det när jag fick en krycka kastad efter mig? När jag blev upptryckt mot en vägg och personen sa att jag ska passa mig? Var det när personen i receptionen sa att han ska plocka mig? Var det när rutorna till receptionen blev kraschade? Var det när dörrar och rutor till receptionen blev färgade med röd färg? Röd färg som för mig symboliserar blod.
Eller var det efter alla otaliga gånger jag suttit i telefonen, där personen med tjat försöker övertyga mig om att denne måste ha pengar och sen eskalerar personen och vrålar rakt ut. Eller när jag blev kallad för rasist? Kallad hora?
En sak är jag säker på – att rädslan smög sig in som en tjuv om natten och stal min trygghet.”