Snälla Lööf och Björklund, kom ut som de sossar ni är

Det börjar bli riktigt tjatigt om regeringsbildningen. Varför? Jo, C och L står mellan hötapparna och vet inte vilken sida de sak välja. Bäst för Sverige vore om de nu kommer ut som de sossar de är.

I dessa dagar står Ulf Kristersson (M) i skottgluggen för många kritiska synpunkter. Varför bildar han inte regering?!! Han har ju fått uppdraget av talmannen. Det är bara att sätta igång!

Kritiken är till stor del felriktad. Det är inte Kristersson som fördröjer regeringsbildningen, utan Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L). De har med sällan skådad inkompetens målat in sig i hörn som det är svårt att komma ur. Man har före valet till väljarna sagt att man utesluter att bli socialdemokratiska stödpartier, men också uteslutit alternativet att bilda en borgerlig regering på den stora icke-socialistiska majoriteten i riksdagen – det vill säga där Sverigedemokraterna ingår i regeringsunderlaget.

Den som utesluter båda tänkbara lösningar skapar problem.

Och just nu är det Kristerssons problem. Hur ska han kunna bilda regering när två av ”alliansvännerna” gör allt för att förhindra en alliansregering?

Moderaterna vill inte vara dem som slutgiltigt krossar den politiska allians som varit det viktigaste samarbete som Moderaterna haft i sin 100 åriga historia. Därför måste Kristersson hålla fast vid alliansen, till dess Lööf och Björklund bekänner färg.

Dessa partiers velighet är det som nu håller Sverige som gisslan.

Hur länge ska de stå där i sina inmålade hörn, innan de klampar ut i någon riktning de sagt att de inte ska gå?

Kanske krävs det att Kristersson till talmannen på tisdag säger att han inte fått några garantier från C och L om deras stöd, och att han därför inte kan bilda regering.

Då får talmannen vända sig till Stefan Löfven, som är den ende som riksdagen sagt ett rungande nej till som statsminister. Kan han samtala med C och L och få deras stöd att bilda regering?

Jag har fram till nu inte trott på en sådan utveckling. Priset att lämna det borgerliga blocket kommer att bli högt. Men ju segare den här regeringsbildningen blivit, desto mer växer denna lösning fram som alltmer troligt. Efter valet har C och L gjort betydligt hårdare utfall mot möjligt SD-stöd än mot samarbete med S. Tungan har ju också sluntit för Annie Lööf som sagt att ”ett eller två allianspartier” och S kan regera ihop. Jag gissar att det var en testballong, och att hon inte fått någon hård kritik med den linjen internt.

Därför borde Lööf och Björklund nu vara ärliga nog att tala om för svenska folket att C och L byter sida och går över till den rödgröna sörjan. C och L blir, tillsammans med kommunisterna, underlag till en socialistisk regering.

Då först lösgörs Moderaterna och Kristdemokraterna från Centerpartiets och Liberalernas förbannelse.

Då har Moderaterna att gilla läget. Antingen får man välja en ensam ökenvandring utan slut, eller så tar man initiativ till ett nytt konservativt regeringsalternativ. M, KD och SD har redan ett betydande folkligt stöd med 154 mandat i riksdagen (jämfört med 143 för den före detta alliansen).

För Sverige på lång sikt är nog detta bästa utfallet av pågående regeringsspel. Det skulle skapa en balans mellan en utopisk globalism med fri invandring och radikalfeministisk identitetspolitik, och ett pragmatiskt och realistiskt alternativ som erkänner baksidorna med globalismen, värnar den svenska kultur som gjort landet rikt och utmanar flummig politik som undergräver arbetsmoral och meritokrati.