KOMMENTAR. Att regeringsbildningen tar tid beror inte på talman Andreas Norlén. Han saknar verktyg att skynda på partierna. Regeringsformen behöver ange sluttid för statsministerval.
Så som det är nu kan sonderingarna om regeringsbildning pågå i fyra år, till nästa val. Talmannen har bara ett verktyg att få fart på statsministervalet, som enligt förarbetet till grundlagen ska ske ”skyndsamt”, och det är att efter fyra misslyckade statsministeromröstningar sker extra val automatiskt.
Till SVT igår sa förre talmannen Björn von Sydow (S) att han tycker att man borde diskutera en tidsgräns för talmannen genom att ändra grundlagen.
En del menar att Andreas Norlén borde gå till riksdagen och föreslå statsminister även om den han föreslår inte upplever sig ha tillräcklig uppbackning i riksdagen. Det tycker bland annat Hans Bergström, docent i statsvetenskap och tidigare DN:s chefredaktör. I debattartikel i Di vill han se en talman som ”utnyttja sin ställning och uppträda med full auktoritet när det behövs. Denna gång behövs det.”
Andra vill istället ändra reglerna så att det blir obligatoriskt för talmannen att lägga fram det förslag som sonderingarna handlar om. Det förslaget nämner bland andra juristen och domaren Krister Thelin.
Jag tycker det är fel att lägga mer ansvar på talmannen, eller att detaljstyra denna post mer i lagstiftningen.
Det som krävs är att talmannen får verktyg att påskynda regeringsbildningen. Och då framstår resonemangen som Björn von Sydow är inne på som kloka, dvs att införa en bortre tidsgräns för hur långt talmannens ”samråd med partierna” får pågå.
I sjätte kapitlets femte paragraf i Regeringsformen heter det att talmannens förslag kan röstas ner fyra gånger, först därefter ska extra val hållas inom tre månader.
Att dessa fyra voteringar kan dra ut på tiden i oändlighet är en brist i lagen. En tidsram bör införas, på samma sätt som det införts en tidsram för den obligatoriska statsministeromröstningen efter riksdagsval: senast två veckor efter det att riksdagen samlats ska man genom omröstning pröva frågan om statsministern har tillräckligt stöd i riksdagen.
På samma sätt bör sluttid införas i frågan om när riksdagen måste ha valt ny statsminister, och att efter denna sluttid utlyses med automatik extra val.
Då får talmannen ett verktyg med vilket han kan skynda på regeringsbildningen. Om partierna inte tar ansvar, går frågan till folket i ett nytt riksdagsval.
Ett tillägg borde antas (i kap 6 §5 RF) där det fastställs att extra val ska hållas, antingen när talmannens 4:e förslag förkastats eller om ingen statsminister är vald fem veckor efter att förre statsministern entledigades.
Om ett sådant tillägg funnits idag, hade Andreas Norlén kunnat påpeka för partiledarna, att eftersom riksdagen entledigade Stefan Löfven (med 204 nej-röster) den 25 september, måste en ny statsminister vara vald senast den 29 oktober – annars blir det extra val.