En lärare i svenska för invandrare (SF) ger i debattartikel inblick i det hon kallar ”språkkatastrof”. Hon vittnar om galna anställningsvillkor och fega chefer som inte leder arbetet. Elever som inte följs upp.
Svenskläraren berättar om ett organisatoriskt kaos. De vuxna eleverna infantiliseras, görs till barn. De kan få hjälp med till exempel en praktikplats på tre månader, men sedan händer ingenting och de hamnar i ett ingenmansland utan fortsättning.
Dessa vuxna elever får först vänta ett långt tag innan de får börja studera och när de väl får plats på utbildningen är den inte anpassad till de som har en kort skolbakgrund eller är ensamstående mammor. Eleverna passar inte in i vårt rigida, tröga utbildningssystem. De ska snabbt igenom och gå ut i jobb och generera pengar. Hur mycket är en SFI-elevs kunskap värd? Det har ingen betydelse.
Kunskap och kompetens hävdas genom siffror i protokollen, medan lärarnas mission att lära faller platt, söndras och krackelerar i en sektor som tappat greppet över inlärning, bemötande och kunnande. Hur ska vuxna elever lära sig när inte ens rektorer och lärare kan?
– Många kolleger vittnar om sjuka anställningsvillkor och plötsliga uppsägningar via mejl eller per post. Falska och fega chefer som inte talar om och motiverar varför du får gå. Vi tror det är när vi påpekar organisationens svaga sidor och när vi kräver fokus på kunskapen. I vilka händer befinner vi oss? Det kan hända vad som helst. Om du inte lever upp till deras anda så åker du ut, skriver pedagogen Kerstin Rauserk i Expressen.
– Under dessa år har jag varit på nio arbetsplatser i Stockholm med skiftande anställningsvillkor. Nu har jag tröttnat. Min passion är att undervisa och det har hållit mig kvar i yrket, men nu tar det stopp. Jag orkar inte se detta haveri längre.
– Jag kan rubricera situationen med: SFI-cirkus, språkkatastrof, kunskapsfiasko eftersom det bör handla om långsiktighet och hållbarhet av vårt svenska språk.