Hur galen är samhällsdebatten när argument för eller emot samverkan blivit en viktigare politisk skiljelinje än möjligheten att nå resultat – satsningar på trygghet och bättre omsorg?
I allt fler kommuner i södra Sverige samverkar borgerliga partier med Sverigedemokraterna, till rikspolitikernas stora förtret. En långvarig och total socialdemokratisk dominans har brutits av Liberalerna i Landskrona och Moderaterna i Sölvesborg tack vare samverkan med Sverigedemokraterna.
Detta menar partiledningarna att man skulle låtit bli att göra. Hellre socialism än att genomföra den egna borgerliga politiken, om det krävs stöd av SD.
Detta är ren dårskap. Politik handlar om makt. Den som inte strävar efter makt att genomföra sin politik, borde sluta. Lägga ner. Göra något annat.
Ändå har de borgerliga i åtta år, sedan Sverigedemokraterna kom in i riksdagen, inte satt ner foten och förklarat det som borde vara självklart för varje politisk aktör: inflytande i sak är alltings mått.
Istället har man hamnat i en känslostyrd beröringsskräck, där man offrar allt inflytande för att slippa föra samtal och göra upp med detta parti. Det är som en omvänd svartsjuka.
Och genom att själv låta sig fångas av denna galna logik, blir man också sårbar för kritik när lokala företrädare trots allt tar rationella beslut.
– Det som händer i Sölvesborg kommer påverka den politiska debatten på riksplanet. Det kommer användas av Moderaternas politiska motståndare för att visa att Moderaterna inte är pålitliga för att politiskt isolera SD från inflytande, säger SVT:s inrikespolitiske kommentator Mats Knutson, som själv kommer från Sölvesborg.
Knutson gör en prognos som jag inte kan invända emot. Moderaterna kommer att anklagas för att inte vara ”pålitliga” därför att de ser till att genomföra sin politik. De kan bara vara pålitliga genom attt inte ens försöka genomföra sin politik – så som Moderata riksdagsgruppen från 2014 avstått att ta makten tiotals gånger.
Hur kan ”isolering” av ett annat parti bli viktigare än att genomföra sin egen linje?
Istället för debatt om politiska sakfrågor har vi fått en konflikt om vem som pratar med vem. Vad de pratar om spelar ingen roll, det som står i fokus är om de talar eller inte talar med varandra.
De här relationsgrälen är rena dårhuset. Jag förstår inte hur de borgerliga partiledningarna ens hamnat i denna känslostyrda bubbla, och än mindre att de efter så många år inte kommit ur beröringsskräcken, utan tvärtom efter valet i september än mer hysteriskt lever kvar i denna bubbla som väljarkåren bara kan skaka på huvudet åt.
Sverige har ingen nytta av partier som ser sin främsta uppgift vara att inte få sin politik genomförd utifrån det valresultat som folket givit dem.
Vi kan bara hoppas att de kloka kommunpolitiker som runt om i landet är realister och pragmatiskt agerar för att skapa fungerande styren, kan sticka hål på den bubbla som partiledningarna i Stockholm sitter fast i.
Vi behöver folkvalda som ser verklighetens realiteter och inte halkar runt i världsfrånvända bubblor.