Moderaterna attackeras nu allt hårdare av vänsterliberala medier som DN och Sydsvenskan. Syftet är att få partiet att kapitulera och överge den konservatism som finns kvar. Frågan är vad Moderaterna gör.

Förra veckan skrev Dagens Nyheter föraktfullt om ”fiskmåshöger”, anspelande på att Moderaterna under Gösta Bohmans tid ofta i valkampanjer hade skärgårdsbilder med fritt flygande fiskmåsar mot blå himmel. En påminnelse om gamla M.

I går hade Sydsvenskan en söndagskrönika som kallade Moderater för neandertalare, grottmänniskor. Andra ”liberala” medier hånar Moderaterna på liknande sätt. Och Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L) går bakom ryggen på Moderaterna och är kanske på gång att ansluta sig till Stefan Löfven (S).

Frågan är hur mycket stryk Moderaterna är beredda att ta, och vad det leder till. Kommer Moderaterna att vika ner sig och bli lydiga vänsterliberaler allt för att accepteras och släppas in i etablissemangens värme igen? Eller kommer man att stå upp för den konservativa ådra partiet har, den man så länge har förträngt, men i globaliseringens framfart blir allt mer gångbar och ligger i tiden?

Det talas ofta om att det är C och L som har att göra ett vägval. Även jag har skrivit om det. Men det verkliga vägvalet har Moderaterna att göra. Om man ska följa C och L längre in i vänsterliberal utopism. Eller om man ska ta ledningen i ett nytt konservativt block.

Det skulle innebära ett stort strategiskt skifte. Man skulle ge sig ut i det okända. Men det finns stark realpolitisk grund att bygga på. M-KD-SD är redan nu ett större block än de traditionella. Det har 154 mandat, mot 144 rödgröna och 143 mandat när M ingår i alliansen. Här fattas alltså 21 mandat för att nå majoritet. (I valet 2018 vann SD och KD 19 nya mandat).

Ännu så länge har Moderaterna hukat i bänkarna och passivt låtit sig bli attackerade. En kommentar har jag dock hittat på Sydsvenskans spya mot M.

– En längre kavalkad av skällsord har ju alltid markerat den upplyste intellektuelle, noterar den utspridda beundran för det finstämda samtalet, där neandertal och retarderad används för att dra gränsen, frågan är bara på vilken sida man hamnar om den, skriver EU-parlamentarikern Gunnar Hökmark (M).

Men huruvida Moderaterna ska acceptera att bli kallade efterblivna, och ändå fortsätta agera ”hang-around” kring vänsterliberaler, är oklart. Eller ska partiet räta på ryggen och stå för ett fräscht regeringsalternativ som svenska folket kan välja 2022?