New York Times hatar president Donald Trump. Ändå kommer tidningen nu inför valet på tisdag till slutsatsen att han lyckas: ”Trumps angrepp på massmedierna fungerar”.
Det är kolumnisten Jim Rutenberg som i en analys av relationerna mellan presidenten och medierna frågar om Trumps angrepp mot massmedierna fungerar.
”Det korta svaret är, ja. I allt högre grad verkar presidentens närmast dagliga attacker ge önskat resultat”, skriver han. Och påminner om att Trump aldrig gjort en hemlighet av hans taktik. Redan i valrörelsen 2016 sa Trump att hans mål var att misskreditera massmedierna.
Inför tisdagens kongressval har republikanerna stärkt sina chanser. Enligt opinionsmätningarna kommer presidentens parti att förlora 12 ledamöter i representanthuset, medan ytterligare 26 republikanska ledamöter är i fara att förlora. Det kan jämföras med att Barack Obama två år efter tillträdet förlorade 63 ledamöter.
Föga förvånande anser Rutenberg att presidenten är en lögnare som sprider budskap som inte klarar faktakontroller. Han menar att journalister ska ignorera presidentens taktik för att leda bort kritik och sluta fokusera på hans grundlösa påståenden.
Talande är att inte en tanke ägnas åt massmediernas skuld till att Donald Trump valdes till president. Självkritiken lyser helt med sin frånvaro. Istället är det självgodheten som fortsatt får råda, vilket naturligtvis bara gynnar Trump.
I två årtionden, minst, har massmedierna varit partiska och allt mer ogenerat agerat till stöd för vänsterpolitiker. Man gav Barack Obama klart mer positiv bevakning än hans republikanska motståndare 2008 och 2012. Också John Kerry 2004 och Al Gore 2000 fick fler positiva nyheter än deras republikanske motståndare George W Bush.
I hela västvärlden har gamla massmedier, både tidningar och etermedier, intagit vänsterperspektiv i nyhetsbevakningen.
Därför ansåg jag redan 2015 att Donald Trump var intressant, eftersom han såg massmedierna som sin huvudmotståndare i presidentvalet, inte det demokratiska partiet och dess presidentkandidat.
Så länge icke-socialistiska politiker debatterar med vänsterpolitiker är man chanslös, eftersom journalisterna alltid vinklar till förmån för vänsterkandidaten. Då är det strategiskt genialiskt av en högerkandidat som Trump att istället för att lägga energin på vänsterpolitiker, slå mot vänsterjournalistiken vars budskap är det som når väljarna.
Om massmedierna inte varit vänstervinklade hade inte Trumps strategi fungerat. Och för mig är det obegripligt att mediehusen övergivit det journalistiska hantverkets grundregler om att inte ta ställning, och dessutom vara konsekvensneutrala (dvs rapportera nyheter oavsett om Trump gynnas eller inte). Genom att bli vänsterinriktade har medierna blivit aktiva aktörer i politiken, istället för dem som refererar alla sidor av den. Med ”kampanjjournalistik” som aktivt struntar i objektivitet förlorar medierna mycket av sitt anseende och förtroende hos stora delar av allmänheten.
Det är detta, mediernas egna agerande, som Donald Trump skickligt utnyttjar. Skulden för utvecklingen ligger inte på Trump, utan på medierna som låtit politisering av journalistiken ske.
Och genom att vara vänster och part i politiska samtalet, har samhällsdebatten hårdnat. Medierna bär stor skuld till den ökande polariseringen, eftersom hatet växer när man inte förstår motståndarnas argument i sak. Medierna har i högsta grad hjälpt till att demonisera istället för att rapportera i sakfrågor.
Och detta klimat skapar perfekta förutsättningar för Donald Trump. Han är en produkt av den miljö som massmedierna skapat.