Om en simmare på upploppet blundar och hoppas finns risken att denne slår huvudet i kaklet och inte endast förlorar loppet utan dessutom får hjärnskakning. Kristersson befinner sig just i denna brydsamma situation.
Innevarande vecka blir kritisk såtillvida att moderatledaren Ulf Kristersson skall avlägga en mellanrapport angående hur hans sonderingsarbete vad avser möjligheterna att bilda regering går.
Det lutar åt att de traditionella borgerliga partierna för andra gången, trots slagläge, kommer lyckas undgå att ta regeringsmakten.
Fredrik Reinfeldts oresonliga hat mot Sverigedemokraterna ledde fram till den huvudlösa så kallade Decemberöverenskommelsen som i realiteten var en slags ”walk over”. Kristersson är fostrad i Reinfeldteran och har naturligtvis ett delansvar. Han har övertagit Reinfeldts SD-hat och låtit sig pressas av såväl centerns Annie Lööf som liberalernas Björklund.
Kristersson har dessutom ärvt Reinfeldterans hårda centralstyrning där riksdagsgruppen, partiets kommunpolitiker och ”kanonmaten” (dvs partimedlemmarna i stort) körs över. När SD, med de lokala moderaternas goda minne, för första gången erövrade en post som kommunstyrelsens ordförande i Hörby gick partitoppen i taket och svingade underkastelsesvärdet. ”Vi vill inte samarbeta med SD lokalt, regionalt eller nationellt!”
Det börjar emellertid mullra i leden, alla ”revolters moder”. Mullret hörs inte endast från ”plebsen” utan även från kommunpolitiker, bland riksdagsledamöter och före detta moderata toppolitiker som Bildt och Tobisson.
Liberalerna går mot utplåning och Björklund positionerar sig nu för tiden bortom partiledarskapet. Med sitt okritiska vurmande för ”mer EU” finns det skäl tro att ett välavlönat EU-jobb hägrar runt hörnet? Jag är beredd att slå vad en hundring! Björklund föreslog att vi skulle se riksdagsvalet som en folkomröstning om EU medan Löfven drog till med att det var en folkomröstning om ”välfärden”!
Vårt medlemskap i EU är ju för närvarande en ”icke-fråga” så man får väl se Björklunds utspel som ett resultat av att liberalerna inte hade så mycket annat att komma med. Att hata SD och dra in sina barn i detta hat är ju knappast en kungsväg till framgång vilket ju valet också visade.
Alliansens partier har låtit sig lindas in i ett klibbigt spindelnät som de inte lyckas slita sig loss från. Den vävande dödsspindeln, den ”svarta änkan” är Annie Lööf understödd av väpnaren Björklund. Lika lojal, mot bättre vetande, som Sancho Panza mot Don Quixote. Kristersson måste inse att Lööfs upprepande av att hon vill se honom som statsminister endast är kvinnlig list. Ty samtidigt som hon upprepar denna falska lojalitet påpekar hon att en Alliansregering med Kristersson i spetsen måste ha stöd ”över blockgränsen”, dvs från vänster trots att hon vet att det med största sannolikhet inte kommer att ske. Björklund ligger lågt och tar skydd under Lööfs varma vingar. Han skall ju ändå snart hoppa av tåget och köpa en biljett till Bryssel, eller?
Kristerssons stridsrop är att; ”Köra ända in i kaklet”. Detta är en sportmetafor bland många och stammar naturligtvis från simningens värld. I korta sim distanser är starten och målgången helt avgörande då det ofta är tiondelar eller hundradelar som avgör.
När en simmare närmar sig målet, dvs kaklet, måste ”vederbörande” (jag vägrar skriva ”hen”) ha björnkoll på avstånd och fart. Att ta ett armtag för mycket kan kosta segern liksom att sträcka ut för tidigt och med minskad fart närma sig kaklet. Det gäller således att i exakt rätt ögonblick sträcka ut och låta rörelseenergin göra det slutliga jobbet.
Om man blundar och hoppas finns risken att man slår huvudet i kaklet och inte endast förlorar loppet utan dessutom får hjärnskakning. Kristersson befinner sig just i denna brydsamma situation. Om han har självbevarelsedrift och visar sin ”manlighet” borde han; ta Ebba Busch Thor i handen och ett samtal eller två med Jimmy Åkesson. Han får försöka skaka av sig Reinfeldtkomplexet och i samma andetag slita sig ur Lööfs spindelnät och Televinkens bjäfs, de två allianspartierna som håller på att ”blåsa” det icke socialistiska Sverige (vilka är i betryggande majoritet) ännu en gång. Kristersson; Visa guts och bli en hjälte!
Jag skriver ”manlighet” av ett enda skäl och för att provocera. Sverige har ju drabbats av vänsterns genusprästinnor på ett för landet ytterst skadligt och pinsamt sätt. Dessa pseudovetenskapare har lyckats influera; vänsterpressen, regeringen (som enligt uppgift är feministisk), myndigheter och till viss del företag. Det finns tydligen, men icke förvånande, en myndighet som heter ”Jämställdhetsmyndigheten”. Denna centrala statliga myndighet (ja, det är vi skattebetalare som står för notan) har just beviljat ett anslag på 500.000 kronor till en ”organisation” som kallar sig; ”Mensen – Forum för menstruation”. Denna berikande organisation ”jobbar” för att ”menstruationen skall få större plats i samhället”. Vilket lyft!
Sverige har ett antal fundamentala problem som pockar på en lösning. Det måste bli ett stopp på allt ”lull-lull” som emanerar från vänstern, inklusive alkemisterna i genussekten. Kombinationen; Moderater, Kristdemokrater och Sverigedemokrater är den enda konstellation som skulle kunna lyckas med denna nödvändiga renovering eller sanitära åtgärd.