Få politiker symboliserar bristerna i svensk politik i lika hög grad som Gustav Fridolin. Nu meddelas att han ska avgå som språkrör och lämnar efter sig ett arv som det kommer att ta generationer att reparera.
Ett av efterkrigstidens värsta beslut för Sverige var när Fredrik Reinfeldt gjorde upp med Gustav Fridolin och hans kamrater i MP om att i praktiken införa fri invandring till Sverige 2011. Hela asylprocessen hamnade i baklås, eftersom politiken började strunta i domstolsbeslut. Ett nej enligt lagprövning i domstol skulle inte längre vara ett nej. Rättsstatens haveri inleddes, tack vare Fridolin och hans politik.
När man i Mellanöstern och Afrika fick detta klart för sig, tillsammans med Angela Merkels och andras liknande signaler om öppna gränser, skapades ett enormt tryck mot Europa. Tiotals miljoner migranter på jakt efter välfärd satte sig i rörelse. Sverige och Europa slits isär, tack vare Fridolin och hans politik.
Oförmågan att ta islamistiska hot på allvar har resulterat i terrordåd på Drottninggatan av en uzbek som fått asylavslag och borde lämnat landet långt före terrordådet skedde. Men utvisningar fördröjs, försenas och försvåras av politisk aktivism understödd av MP. Därför blev Akilov kvar i Sverige, tack vara Fridolin och hans politik.
Islamistiska krafter infiltrerade Miljöpartiet vilket kunde ske tack vare gränslös naivitet från Fridolins sida.
I DN ursäktar man Fridolins alla fiaskon i kolossalformat med att ”Han var maskrosen som klipptes ner av socialdemokratins mullrande maktgräsklippare”. Det stämmer ju inte. Han valde själv att bli utbildningsminister och satte därmed partiets profilfråga i skymundan. Det var också Fridolin som inför valet 2014 skruvade upp förväntningarna om vad han skulle kunna göra i regeringsställning. Han skulle minsann stänga Vattenfalls kolgruvor utomlands, löften han fått äta upp.
DI skriver att Fridolin varit ”förödande för MP” och att han inte borde vänta till kongressen med att avgå. Han borde gå ”genast”, skriver tidningen.
Nu är ju inte Fridolin ensamt ansvarig, han hade aldrig kunnat påverka någonting om andra politiker och partier inte låtit honom och hans parti hållas. Fridolin är däremot ett fenomen som symboliserar mycket av vad som är fel med svensk politik. Att han slutar är bra, men än bättre hade varit om hans politiska aningslöshet också kunde förpassas till historien.