Sverige är ett extremistland när det gäller vilken mat man äter. Fixeringen vid egna matvanor har ersatt kristendomen, menar forskare.
Det finns ett mycket stort intresse för olika dieter i det sekulära Sverige, som inte märks lika tydligt i andra länder. Här är det självklart att man själv ska finna sin egen lycka och vägen till framgång och då fungerar det bra att anmäla kostavvikelser utan att någon höjer på ögonbrynen.
I andra länder med mer traditionell matkultur är det betydligt svårare att särskilja sig från familjen och gruppen genom att hävda att man har en egen diet och inte vill äta samma som andra, menar Richard Tellström, etnolog vid Stockholms universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.
– Sverige är ett extremistland. Här är traditioner, religion och gruppgemenskap betydligt mindre viktigt än det är i de flesta andra länder, säger han. Vi har väldigt extrema värderingar – sekulära och förnuftsmässiga, säger han.
Dieter som LCHF eller veganism blir till kulturella markörer. Sverige är ett perfekt land för den som vill följa avvikande dieter. Det är inte längre pinsamt att inför ett restaurangbesök eller en privat fest höra av sig och begära individuellt anpassad specialmat. V
Susanne Wigorts Yngvesson, professor i etik vid Stockholms teologiska högskola, tycker sig se likheter mellan viljan att följa dietens regler och religionen.
– I den kristna mystiken talar man om underkastelsen som en sorts frihet. Genom att avstå något, att uppoffra mig själv, lida lite känner jag att jag gör något gott, säger hon till SVT i ”Bästa dieten”.
Liknande drivkrafter finns bakom att hänge sig åt en diet och att följa en trosåskådning.
– Dieten kan fylla en livsmening så man ingår i ett sammanhang och får en meningsbärande gemenskap, säger hon.
Också i extremt sekulära länder har människan en längtan efter något större, något som ger livet en mening. Matvanor och personligt utformade dieter kan för många fylla den funktionen när religionen inte gör det, menar de båda forskarna.