Det känslostyrda regeringsspelet är ovärdigt

Istället för att vara upplysta och sakliga tycks partiledningarna helt styras av inskränkta känslor, tabun och magi under de pågående förhandlingarna om regeringsbildning. Det hela liknar en grekisk tragedi.

Den mest träffsäkra beskrivningen hittills av läget i svensk politik så här tre veckor efter valet, står GP-krönikören Håkan Boström för.

”De som menar att SD är ett hot mot demokratin bidrar själva stegvis till att underminera den demokrati de säger sig försvara genom att låta låsningen kring SD bli vägledande för alla politiska ställningstaganden”, skriver han i När SD-tabut får ersätta moralen.

Ja, beröringsskräcken gentemot Sverigedemokraterna är häpnadsväckande antiintellektuell, vidskeplig och känslostyrd. Beteendet bland dem som ska vara landets ledande politiker styrs av en primitivitet som inte funnits i statsledningar sedan tiden före upplysningen. Jag skulle inte bli förvånad om SD snart kommer att beskyllas för trolldom och häxeri.

Tabun och renhetsregler (att inte befatta sig med någon/något) uppkommer för att skapa en sorts ordning och göra världen enkel. Men ofta är dessa tabun byggda på vidskepelser och rena fördomar.

Håkan Boström applicerar dessa känslostyrda dumheter på regeringsbildningen.

”Att förhandla med SD om skattesatser, strandskydd eller trafikpolitik anses förkastligt. Det kan bara förstås som ett renhetskrav. Den som talar med SD blir besmittad av det orena. Hos makteliten blandas detta inte sällan också med en stor dos folkförakt …

Många socialdemokrater hatar V, man förhandlar med dem ändå. På samma sätt skulle en borgerlig regering som förhandlade med SD naturligtvis inte genomföra SD:s partiprogram. SD skulle få igenom de delar av sin politik som en borgerlig regering kan tänka sig försvara.

Det är förstås om detta den moralisk-politiska diskussionen borde handla om. Var den sakpolitiska gränsen går. Smitto-teorin, att borgerligheten skulle förvandlas till SD om man stödjer sig på partiet, har inget med verkligheten att göra. Den handlar om känslor och tabun.”

Beteendet hos ledande politiker är nu så primitivt och utanför vår civilisations lärdomar att man blir mållös. Hur ska detta land kunna styras av personer som lider av så svåra tabun och fördomar? Låsningarna och renhetskraven gör dem ju olämpliga att leda någonting alls.

Vad kan man göra åt det? På samma sätt som man förr bekämpade vidskepelser om häxeri. De förnuftiga måste ta sig ton. Fler måste ställa sig upp och tala om för Annie Lööf, Jan Björklund och andra att SD-företrädare inte är häxor och troll, att det inte är farligt, att man inte blir besatt av att prata med partiets företrädare.