DEMOGRAFI. ”Åtstramningen” av asylinvandringen är en myt som media och politiker med gemensamma krafter framför. Absurt, skriver journalisten Gunnar Sandelin som dessutom pekar på överskottet av män från våldsamma länder i brottsaktiv ålder.  Något som gör Sverige både fattigare och farligare.

Folk från Afrika och Mellanöstern flyttar in medan svenskarna minskar i antal. Den demografiska omfördelningen fortsätter med full kraft, visar journalisten Gunnar Sandelin i en genomgång. Invandringen har inte alls stramats åt.

Det är utlänningar från Syrien, och andra områden i Mellanöstern och Nordafrika som ökar i befolkningen, medan svenskar är den grupp som mest utvandrar från Sverige. Det stora inflödet kommer alltså främst från muslimska länder, som tillhör världens mest dysfunktionella och våldsamma stater.

En klar majoritet av de asylsökande är män, cirka 60 procent. Och det är särskilt andelen män från Mellanöstern och Afrika, en grupp som är överrepresenterade i brott, och som är i brottsaktiv ålder (15-44 år) som ökar.

Brottsbenägen grupp
Män 15-44 år som grupp är en värdemätare på kriminaliteten i samhället, på tryggheten på gator och torg, då det är den mest brottsbenägna gruppen. Utrikes födda totalt har en överrepresentation på 2,5 gånger i förhållande till svenskar, och hela 5 gånger när det gäller våldtäkter.

I Sveriges 25 största kommuner ökar andelen män i brottsaktiv ålder med utländsk bakgrund alltmer kraftigt och är i vissa fall redan i majoritet, som i Malmö.

– Eftersom också bidragsberoendet är högt i de brottsaktiva grupperna, vågar jag påstå att den omfattande demografiska förändring som pågår med full fart gör Sverige till ett både farligare och fattigare land att leva i, skriver Sandelin.

Mest brottsaktiva grupp 25 procent
1970 utgjorde de utrikes födda männen i den mest brottsaktiva gruppen 15-44 år 10 procent av alla män i samma ålder, medan de 2017 var uppe i 25 procent.

– Den mest iögonfallande skillnaden där är hur de som har låg brottsaktivitet och kommer från övriga nordiska länder har ersatts av dem som har hög brottsaktivitet och kommer från Afrika och Mellanöstern, skriver Sandelin.

Hälften är brudimport
Anmärkningsvärt är också att bland anhöriginvandringen står så kallade ”nyetablerade relationer” nu för hälften av uppehållstillstånden.

– Det är något man lite vårdslöst kan kalla ”brudimport från hemländerna”, alltså inte familjeförhållanden som var etablerade innan anknytningspersonen kom hit, enligt Sandelin.

En svensk stad
Under gårdagen kom Migrationsverkets nya siffror på beviljade uppehållstillstånd. Med nuvarande takt kommer Sverige att bevilja 130 000 uppehållstillstånd bara i år, enligt Migrationsverket. Det motsvarar en medelstor svensk stad, med allt som krävs därtill av skolor, bostäder, vårdcentraler, kommunikationer och annat.

Sedan 2000 fram till och med  2018 kommer 1,8 miljoner uppehållstillstånd att ha beviljats, på en så liten befolkning som den svenska, som länge låg på åtta miljoner.

En halv miljon anhöriga
De närmaste åren, fram till slutet av 2021, kommer Sverige kommer att bevilja upp emot en halv miljon uppehållstillstånd för asylsökande, arbetskraftsinvandrare utanför EU/EES och deras anhöriga.

Dessutom kommer ungefär 120 000 asylärendenden att avgöras de tre närmaste åren i migrationsdomstolarna och Migrationsöverdomstolen.

Fortsätter
I svallvågorna av invasionen hösten/vintern 2015, år 2016, beviljade Sverige drygt 71 000 uppehållstillstånd till asylsökande.

– 2017 beviljade vi ungefär hälften så många och i år är det tillfälligt lägre volymer asylinvandrare, tills det beräknas att stiga igen. Men totalt sett får fler personer stanna nu, jämfört med de enskilda åren mellan 2012 – 2015, skriver Gunnar Sandelin.

Tre gånger hela Norden
Regelmässigt beviljar Sverige uppehållstillstånd till minst tre gånger så många asylsökande som hela övriga Norden gör tillsammans.

– Det är i detta läge absurt att fortsätta att hävda ”åtstramningsmyten” och att vi skulle ha gått ner på sparlåga, till något som skulle kunna kallas för ”EU:s miniminivå”, vilket både politiker och massmedia framför, skriver Gunnar Sandelin.