Valet – så kan det gå

Många frågor mig hur jag tror att valresultatet kommer att bli. Här kommer min prognos, åtta dagar före valdagen. Annat än siffrorna i valresultatet blir också avgörande.

Det måste sägas: detta val är det mest svårtippade sedan jag började följa valrörelser 1982. Tidigare har man haft två mer eller mindre tydliga regeringsalternativ som kämpat om majoriteten, ett socialistiskt och ett borgerligt.

Så är det inte längre. Vi har nu flera rörliga komponenter som påverkar varandra.

Men, men – så här ser min prognos ut. Den präglas av ett inte obetydligt inslag av önsketänkande, men utgår i huvudsak ifrån aktuell opinionsmätning från Sentio.

Sverigedemokraterna ökar med smått historiska 11 procentenheter, och får 24 procent. Så stor förändring i väljarstödet har faktiskt hänt förut. Moderaterna ökade med 11 procentenheter i valet 2006. Sett till partiets storlek var också Folkpartiets ökning med 8,7 procentenheter år 2002 och Kristdemokraternas ökning med 7,7 procentenheter 1998 än större. Då mer än fördubblades partierna. Det sker inte för SD i detta val, men nästan.

Socialdemokraterna blir näst störst, med 22 procent. Man backar alltså 9 procentenheter. Inte heller det något historiskt rekord. Moderaterna backade lika mycket år 2002 och än mer 1917. Socialdemokraterna tappade själva lika mycket i valet 1998.

Moderaterna landar i min prognos på 20 procent.
Vänsterpartiet får 8 procent.
Centerpartiet får 7 procent.
Liberalerna får 5 procent.
Kristdemokraterna får 5 procent.
Miljöpartiet får 4 procent.
Övriga får 5 procent tillsammans.

Störst är inte viktigast
Men det är inte vem som blir störst som avgör regeringsfrågan. Den kan komma att handla om storleken på helt nya konstellationer av partier.

Den mängdlära som jag tror kommer att vara mest avgörande för hur regeringsbildningen utfaller, är styrkeförhållandet mellan S-MP-V-C-L och SD-M-KD.

I min prognos får blågula blocket, SD-M-KD, majoritet med 49 procent mot vänsterliberala blockets 46 procent.

Kristersson kan vinna makten trots väljarförluster
Med ett utfall som detta kan Moderaterna diktera villkoren för en regering, utan att behöva lyssna på Annie Lööf eller Jan Björklund. Det kommer Ulf Kristersson att ändå göra, lyssna på Centerpartiet och Liberalerna. Kristersson menar allvar med att vilja hålla ihop alliansen. Det är den han helst skulle vilja ha majoritet med.

Men om verkligheten inte är där, måste han för att kunna bilda regering på något sätt kunna göra klart för Sverigedemokraterna att det är hans stramare migrationspolitik som gäller och inte Centerpartiets lössläppta. Med ett valresultat som detta kan Kristersson i samtal rikta ultimatum till C och L. ”Om ni inte går med på stramheten, måste jag gå fram utan er”. För så ser det parlamentariska läget ut: han kan bara bilda regering om SD inte röstar emot honom.

Kristersson kan ta risken att hänga av C och L, eftersom det finns majoritet för hans linje även om C och L skulle stödja Löfven. Så länge han får stöd av KD och SD, kan han bilda regering.

Om jag känner Kristersson rätt, vill han bilda en fyrpartiregering även om den inte har majoritet. Men hoppar C och L över till röda sidan, då vill han säkert ha en M-KD-regering.

Jag förutsätter här att KD inte följer C och L över till de röda, men det är ju inte helt uteslutet med tanke på migrationspolitikens betydelse. Om KD gör det, ja då vinner Löfven majoritet även med ett valresultat enligt min prognos.

Men Löfven har också chansen
Då, men framför allt om S-MP-V-C-L får majoritet i strid med min prognos, skulle det inte förvåna mig om Stefan Löfven dagen efter valet meddelar Annie Lööf att han är beredd att till 100 procent genomföra Centerpartiets migrationspolitik.

Tackar Annie Lööf ja till att få sin politik genomförd till sista kommatecknet, har Löfven lyckats spräcka den borgerliga fronten, och då finns en riksdagsmajoritet för att öppna gränserna än mer.

Nya frontlinjer
I detta val handlar det alltså inte enbart om vilka procentsiffror och mandat partierna får, utan hur de förhåller sig till varandra när de vet vilka styrkeförhållandena blir i riksdagen de kommande fyra åren.

Vi kan alltså se en ny Löfven-regering, där ministrar från S, MP, C och L tar plats. Det blir då ett nytt block i svensk politik, dessutom helt beroende av V för att få igenom budgetproposition.

Men vi kan också ha en alliansregering, eller en M-KD eller en enpartiregering med M, alla med det parlamentariska faktum att de behöver SD:s stöd i voteringarna.

Det är alternativen, så som jag ser dem.