Varför är läget så låst? Svaret är att vägvalet som nu kommer att göras kan stöpa om det svenska politiska landskapet för lång tid framåt. Dramatiken är således stor, bakom de många och tröttsamma diskussionerna om taktik.

Låt mig börja med att påminna om vänsterliberala önskedrömmen. Den återges i DN-ledare 15/9:

”Miljöpartiets utspel på fredagen, att Annie Lööf är tänkbar som statsminister, är ett viktigt försök att knäcka den mentala blockeringen. Nu måste fler partier ta konkreta steg för att bryta dödläget.”

Många i mediebranschen vill se C och L byta sida, från blått till rött. På det sättet skulle det vänsterliberala blocket få majoritet. Må vara att C och L måste bli kamrater med V som vurmat för DDR och Castro. De får tillsammans 195 mandat och skulle kunna styra landet i fyra år.

Spännande är att detta egentligen inte är helt olyckligt för SD – på sikt. När vänsterliberalerna går samman, tvingas M och KD att forma ett nytt konservativt block – med SD. Det menar Viktor Barth-Kron i DN-kolumn 13/9:

”Jimmie Åkesson har i flera år varit tydlig med att hans mål är att bygga ett ’konservativt block’ ihop med M och KD. Det är en logisk ambition, och det målet skulle SD kunna närma sig på två sätt. Antingen genom att M och KD bildar regering själva, vilket SD har flaggat för att de föredrar. Eller genom att C och L övergår till regeringsunderlaget till vänster, och lämnar oppositionsfältet till Åkessons tre favoritpartier. Bägge alternativen är utmärkta för SD. Det första kan ge inflytande på kort sikt, medan det andra öppnar möjligheter för framtiden.”

En som inser detta är PM Nilsson, som i morgondagens DI-ledare påpekar att en mittenregering visserligen skulle isolera SD, men samtidigt kunna göra SD till det främsta oppositionspartiet inför nästa val.

”Det finns … invändningar mot att alliansen eller delar av alliansen nyttjar den högermajoritet som finns i och med SD. Men det finns också klara fördelar. En är att Sverige då återkopplar sambandet mellan valresultat, mandatfördelning i riksdagen och regeringens politik. Vi får en högerregering som får igenom sin politik … Och väljarna vill inte ha en regering som bildas i mitten, vilket statsvetarna i Göteborg påpekade efter analysen av årets Valu. Majoriteten vill ha en vänster- eller en högerregering.”

Genom att inte isolera SD, skulle M kunna förbli det ledande högerpartiet för ett brett icke-socialistiskt regeringsalternativ. Om SD utesluts ”underskattar” man, enligt PM Nilsson, ”riskerna med att göra SD till det centrala oppositionspartiet” i nästa riksdagsval.

Utifrån sin horisont, kokar PM Nilsson ner hela spelet om regeringsfrågan till en kamp om vilka huvudmotståndarna kommer att vara 2022: ”En framtida kamp mellan S och SD skapar en mycket sämre dynamik än mellan S och M”.

Jag skulle formulera mig annorlunda, men landar i samma analys: taktikspelet om regeringsfrågan nu, avgör vilka som blir de tongivande regeringsalternativen inför valet 2022. Om M medverkar till att isolera SD genom att göra någon ny sorts DÖ eller tolerera vänsterliberal regering, kommer Moderaterna att implodera i nästa val eftersom väljarna fullständigt förlorat tilltron till att M vill regera och driva högerpolitik.

Sverigedemokraterna har ökat sitt förtroende i valmanskåren eftersom partiet är konsekvent och står upp för konservativa värderingar. Det har potential att vara det ledande oppositionspartiet i nästa val. Det är bara att fortsätta på inslagna vägen.

Om man däremot får möjlighet att påverka regeringspolitiken, förlorar man något av sin outsiderprofil och kanske inte fortsätter att öka i opinionen i samma takt som hittills. Men partiledningen har varit tydlig med att man så fort som möjligt vill få inflytande över Sverige, över den utveckling som så länge gått åt helt fel håll. Man är medveten om att det kan kosta på att ta ansvar. Men man vill göra det för att rädda landet. Även om man riskerar att hamna i situationen att M fortsätter vara största icke-socialistiska parti.

Jag ser alltså inga skäl till varför Moderaterna inte skulle vilja ”ta stöd av”, ”interagera med” (eller vilka ord som nu kan vara tillrådliga) för att skapa en regering på den gigantiskt stora icke-socialistiska majoriteten som riksdag har efter förra söndagens val – tack vare svenska folket.