En konservativ katolik och en tidigare uppburen vänsterliberal kolumnist har startat en radiopodd. Fredrik Virtanen och Roland Poirier Martinsson är inte personliga utan privata, som de själva presenterar sina samtal.
Alla vet ju vem Fredrik Virtanen är, och att han snart kan få upprättelse genom att våldtäktsanklagelserna mot honom förväntas leda till förtalsåtal mot Cissi Wallin som framfört dem. Han berättar om sitt tunga fall som etablissemangsröst, men mer i förbifarten än som huvudnummer.
Roland Poirier Martinsson känner jag från min tid på näringslivets tankesmedja Timbro. Han är en genuin, empatisk och bildad person som nog strider mot mångas bild av konservativa. Och hur konservativ han är kan man undra, när han avslöjar att han röstade på Centerpartiet i valet nyss. Och båda herrarna tycker att Filip och Fredrik är geniala…
Virtanen och Roland PM kliver alltså inte utanför åsiktskorridorerna och deras samtal blir inte heller någon större utmaning mot den politiska korrektheten, så som jag hade hoppats. Det mest utmanande är väl att de båda är medelålders, vita gubbar som vågar gå ut i offentligheten. De borde ju hålla käften enligt kvoterings-, identitets- och gendermaffian som dominerar mediebranschen.
När jag hör dem kommer jag att tänka på BBC-serien Grumpy Old Men från 2003, där välkända kulturprofiler som Bob Geldof, Tim Rice och Matthew Parris medverkar genom att klaga på alla möjliga företeelser. Det var en produktion där man klippte ihop intervjuer och one-liners till ett underbart humorprogram.
En ljudfil på nätet (podd) är ju inte uppstyrd och klippt på det sättet. Billig podd-produktion blir långsammare och mer småputtrande. Men Virtanen och Roland PM når vidare referensramar än vanlig medieproduktion. Lite bredare utblickar. Lite mer generösa med sig själva.
För egen del var jag mest nyfiken på hur Fredrik Virtanen hanterar sitt hårda fall från etablissemangets högsta piedestaler, som Aftonbladet-kolumnist.
– Jag skiter i allt just nu. Så blir det. Man tappar tron på det kollektiva när det kollektiva inte ställer upp för en. Det där kanske jag kommer ur. Men all välfärd jag investerat i, den gällde ju inte. Mina kamrater är ju de som mest tittar bort och inte vill veta av mig. Solidaritet är ett komplicerat begrepp. Så därför äter jag kött lika fan, det spelar ingen roll, säger Fredrik Virtanen i förbifarten i samtal om att äta kött och gå upp i vikt.
– Så du kommer inte att lida av klimatförändringarna, summerar Roland.
Båda herrarna håller med Jimmie Åkesson om att ”P3 är vänsterliberal smörja”. Men Roland är mer irriterad på smörjan än på det vänsterliberala.
De avhandlar också de många kändisar som känner behov av att sprida sina ”goda” politiska ställningstaganden, som U2-Bonos påhopp på Jimmie Åkesson under konsert i Paris.
– Jag provoceras av att en del av mina rockhjältar börjar påminna om de tradiga proggarna på 70-talet. Det gör det svårt för mig, eller tar ifrån mig lite av uppskattningen av deras tidigare grejer, säger Roland.
– Bono tillhör världens en procent rikaste, han har alltså bidragit till att arbetarklassen blivit så sur att man blivit högerpopulister. Och sedan står han där och pissar på det här, som han själv är en del av. Det är problematiskt, säger Fredrik.
– Bonos hyckleri är än värre. Förutom denna ”goda” persona, är han stenrik och skattefuskare, tillägger Roland.
Ämnena är många och osammanhängande: som Dalai lama, cancer och Fröken Ur. De undersöker nyhetsmediernas klickbeten i ett avslöjande quiz.
Gubbarna läser också upp tvetydiga lyssnarkommentarer, som detta från Per-Anders: ”Virtanen verkar mer sympatisk när man inte ser honom.”
Det är inte så svårt att hålla med kulturredaktören Karin Olsson i Expressen (20/9):
”De udda vännerna Fredrik Virtanen och Roland Poirier Martinsson har slagit sina påsar ihop och talas vid en gång i veckan. De har varit med om ett och annat. Ingen är underbar och älskad av alla. Roland PM är den konservative och katolske Timbro-förläggaren som aldrig har passat in i den svenska korridoren. Fredrik Virtanen den röda ledarkrönikören och Aftonbladet-profilen, som anklagades under metoo-hösten och fick lämna tidningen. Det är okonstlat, personligt och ibland bittert. Men Virtanens neuroser i kontrast till Poirier Martinssons lakonismer skapar en ovanlig nerv.”
*
Podden finns här.