I en lång intervju i DN bedyrar förre statsministern att allt talar för att vi ska vara optimistiska. Men så fort kritik mot hans optimistiska hållning nämns, väller förakt och hånfullhet fram mot oliktänkande.
Igår publicerade Dagens Nyheter på åtta helsidor en 30.000-tecken lång intervju med Fredrik Reinfeldt (bakom betalvägg). Hans genomgående tema är att vi alla borde vara optimister och inte hålla på och gnälla så mycket.
– Jag är inte en röst för det mörka och det negativa, utan i grunden för det optimistiska. Och det tänker jag vara även i denna tid, när det har varit mer trendigt att vara på den andra sidan, säger Reinfeldt.
Min första tanke är: ja, det är ju lätt att vara optimist när man drar in en miljon kronor i månaden.
När han ska precisera vad han menar blir han genast luddig.
– Om det var så att vi hade en brant fallande ekonomi, sönderfall i hela samhället och upplösning av alla samhällsnormer, då hade det ju varit en rimlig diskussion. Men det är ju inte det läge vi har, säger han.
Jaså, inte? Om Reinfeldt läst Samtiden hade han kunnat följa våra reportage om samhället Strömsnäsbruk eller om särskoleeleven Tessa.
Livet för en mångmiljonär i något av Stockholms välbärgade bostadsområden är inte detsamma som för verklighetens folk. Så som tidigare statsminister har han också flera livvakter med sig till Almedalen, där DN-intervjun gjordes. Då är det ju lättare att inte oroa sig över att polistätheten minskar…
När han ska beskriva varför han är så optimistisk, blir han än mer luddig och svepande.
– Hur vi trycker tillbaka fattigdom, dödliga sjukdomar, förbättrar villkoren för människor, förlänger medellivslängden, förbättrar vår egen hälsa med att vi lever sundare och hur vi ser en tydlig trend i den utvecklade delen av världen att brottsligheten faktiskt minskar, med undantag för bedrägerier. Och att det sker nu, i vår tid. Om man tar in det, då blir en del av den här diskussionen lite märklig, säger Reinfeldt.
Men medellivslängden handlar ju om de generationer som dött. Om gamla framgångar. Om andra världsdelar. Valet om en vecka handlar om Sverige, om utvecklingen i vår vardag här och nu. Om automateld utanför daghem, om gruppvåldtäkter, om bilbränder, om vårdköer, om allt det som förut fungerade men inte längre gör det.
Reinfeldts svar får mig att tänka på franske drottningen Marie Antoinette som i tiden för franska revolutionen, när hon fick höra att människor svalt och inte hade råd med bröd, kan ha sagt, ”Låt dem äta bakverk”. Reinfeldt lever på en nivå som är helt avskild från vanliga människors vardag. Han möter inte otryggheten, våldet, den försämrade servicen. Han lever i sin rikemansbubbla, och förstår inte hur människor kan vara oroliga.
Intrycket av Reinfeldt förbättras inte av att han sedan faller in i det mest intelligensbefriade av alla resonemang som finns, detta om ”vi-och-dom-tankemönster”. Så fort Reinfeldt anklagar andra för att tänka i vi-mot-dom, faller han ju själv i fällan. Han anklagar motståndarna för att vara pessimister. Vad är det, om inte att göra skillnad på ”vi och dom”? Optimister mot pessimister.
Nej, det är patetiskt att höra Reinfeldt. Inget djup, ingen analytisk förmåga, inga insikter, inga lösningar. Bara optimistiskt svammel.
Och för detta drar han in en miljon kronor i månaden till sin firma.
Snacka om att vissa betalar bra för att få slippa den tuffa verkligheten en stund.