Det har inte gått mer än en kvart sedan Stefan Löfven blev avsatt av riksdagen, innan han står på pressträff och meddelar att han vill bilda en ny regering.
På tisdagsmorgonen avsattes Stefan Löfven och hans regering. Men Socialdemokratin är inte de som släpper makten i första taget. Det tog inte en kvart från det att han fått sparken, innan han sökte samma jobb igen.
– Nu går regeringsförhandlingarna in i en ny fas. Jag står till talmannens förfogande, säger Stefan Löfven på pressträff i riksdagen efter att han just har avsatts.
– En så kallad alliansregering är med den här mandatfördelningen overklig,
– Jag vill leda en regering som har ett bredare stöd i Sveriges riksdag.
– Ja, jag vill bilda regering, säger han på rak fråga från journalist.
Så agerar ett utpräglat maktparti. För Socialdemokratin är makten och statsministerposten viktigare än allt annat. Man har inga skrupler.
Löfven spydde åter en massa strunt om Sverigedemokraterna under pressträffen. Men igår var man beredd att släppa fram Björn Söder som andre vice talman, om Sverigedemokraterna lagt ner rösterna i talmansvalet och på det sättet låtit socialdemokraternas kandidat vinna.
Socialdemokraterna hoppar från en verklighetsbild till en helt annan utan minsta problem. Syftet är alltid detsamma: att nå mest möjliga makt.
Tyvärr tror jag han har vissa möjligheter att lyckas. C och L är så mjuka i köttet att de kan skrämmas till underkastelse.
Vi är inne i ett centralt ögonblick i svensk inrikespolitik där blockpolitiken kan förändras i grunden och rita om det politiska landskapet för lång tid. Om C och L inte ger M understöd för att bilda en regering, antagligen enpartiregering, har de bytt sida. Då ska C och L räknas in i den rödgröna sörjan.
För M och KD återstår i det läget inget annat val än att bygga ett nytt block där SD ingår i regeringsunderlaget. Alternativet är en ökenvandring där man aldrig mer kommer att få inflytande över landets politik.
I dag ser maktförhållandet mellan dessa möjliga block ut så här. Dagens rödgröna (100+28+16=144) plus C och L (31+20) ger 195 mandat. Mot detta står de tre partierna M, KD, SD (70+22+62) som har 154 mandat. För att det senare blocket ska kunna ta makten i valet 2022 krävs att man vinner 21 mandat. I valet 2018 vann SD och KD 19 mandat.
Allt taktiserande i riksdagen nu, handlar om C och L ska ta det här steget över till de rödgröna. Ska man hoppa? Ska man överge M och KD? Ska man krama om S?
Så för att stå ut med alla taktiska finter från partierna i riksdagen är det viktigt att tänka långsiktigt, att se vad dagens agerande betyder för framtiden. Ska politiska landskapet ritas om? Det är inte alls ospännande.