Regeringsbildningen kan bli rörig efter valet, inte minst därför att talmannen är part i målet, en partipolitiker. För att bryta polariserade låsningar borde kungen föreslå statsminister, skriver Johan Hakelius idag.
Många partier har målat in sig i hörn och lovat att inte samarbeta med varandra. Därför har en strid om vem som direkt efter valet ska utses till talman börjat, eftersom dennes första uppgift blir att föreslå statsminister. Det betyder att talmannen är mäktig när det parlamentariska läget är oklart. Då är det mindre lyckat att denne är partipolitiker som är djupt insyltad i maktstriderna.
För att skapa en bättre ordning, föreslår Johan Hakelius i veckomagasinet Fokus att man ska återgå till gamla grundlagen, som under 165 år förklarade att det är kungen som utser statsminister.
Nuvarande grundlag ”städade bort möjligheten att lyfta regeringsbildningen till en nivå ovanför de dagsaktuella politiska striderna, genom att låta statschefen föreslå regeringsbildare … Just därför att regeringsbildningen nu riskerar att urarta i partipolitiskt taktiserande, skulle det vara mycket bättre om ansvaret för att föreslå regeringschef vilade på en person som inte är politiker, som inte har egna partipolitiska intressen och som dessutom med nödvändighet måste ha det långa perspektivet för ögonen.”
Fram till 1974 utsåg kungen statsminister, utan votering i riksdagen. När en statsminister riskerade att få riksdagens majoritet emot sig i en viktig votering kunde denne ställa det som kom att kallas ”kabinettsfråga”, vilket innebar att statsministern avsåg att avgå om riksdagen avslog regeringens förslag.
På det sättet fanns ingen mening för kungen att utse en statsminister som agerade i strid med maktförhållandena i den av svenska folket utsedda riksdagen.
Dessutom skulle en kombination av gammalt och nytt kunna införas, så att kungen inte utser utan nominerar statsminister. Då skulle riksdagen som idag ha att rösta ja eller nej till förslaget. Nuvarande regel om negativ parlamentarism kan också bibehållas, vilket betyder att kungens nominerade förslag antas, om inte majoriteten i riksdagen röstat emot.
Återstår att se om riksdagsmotioner i denna grundlagsfråga kommer att läggas, så att Sverige efter kommande val kan införa justering av detta slag.