Sverigedemokraternas kritiker tvingas göra sig allt dummare för att finna invändningar mot partiet. När man går till storms mot Mattias Karlssons eftervalsappell gör man sig både blind, döv och historielös.
I måndags, dagen efter valdagen, gjorde Mattias Karlsson (SD), gruppledare i riksdagen, ett inlägg på Facebook på temat – ”kampen går vidare!” För mig var det föga förvånande att han i appellens form manade partimedlemmar och sympatisörer till nya tag. EU-valet kommer till våren.
Men Sverigedemokratins motståndare är i panik efter partiets stora valframgångar. Man letar hela tiden efter nya angreppspunkter där man kan beskylla partiet för att vara extremt. När man inte hittar några, får man istället hitta på dem.
Karlssons appell, eller pep-talk som han själv säger, har ett vanligt retoriskt upplägg, där vikten av uppgiften som väntar spetsas till och dramatiseras för att bli mer engagerande.
Att Sverigedemokraterna vill värna landet, kulturen och inte glömma historien borde inte vara någon överraskning. Ett sätt att göra det är att använda äldre tiders språkbruk.
Många på vänstersidan går igång på ”leva eller dö” som om det vore något som hade med nazisterna och Goebbels att göra, vilket visar hur insnöade och perspektivlösa kritikerna är. Dessa slagord är ju klassiskt språkbruk i självständighetskamper och andra avgörande politiska strider runt om i världen.
Själv kom jag att tänka på frihetsrevolutionen i Amerika på 1770-talet. Slagordet var: ”Give me liberty, or give me death!” Men också Uruguays nationalsång innehåller frasen ”frihet eller ärofylld död”. I Greklands självständighetskamp 1820 mot Ottomanska riket var slagordet: ”Frihet eller döden” (Eleftheria i thanatos). Själv bifogar ju Karlsson också ett citat av Winston Churchill från 1940.
Det som stör kritikerna är att budskapet har en nationalistisk ton. Att vara för Sverige är det mest provokativa som tänkas kan, inom dessa etablissemangskretsar.
Motståndarna blir så provocerade att de också hävdar att Karlsson har sakligt fel om historieskrivningen i sin appell. Nu är ju korta appeller inga historielektioner, men kritikerna går all-in och hävdar faktafel. De har dock ingenting på fötterna, utan kastar ur sig okunnigheter för att svartmåla.
”Sverige har aldrig ockuperats av främmande stater”, hävdar någon.
Jo, av Danmark och delvis av Ryssland. På samma sätt som norrmän såg Sverige som ockupationsmakt fram till 1905, var Danmark ockupationsmakt fram till 1521 då Gustav Vasa hade tagit kontrollen. I kriget om Finland 1808-09 var ryska trupper långt inne i dagens Sverige, utefter Norrlandskusten.
”De utländska fogdarna var en jäkla liten del”, hävdar någon som har behov av att försvara dem som förtryckte svenskar.
Det är fel: fogdarna var helt centrala för Danmarks kontroll av landet.
”När attackerades vi och stod ensamma?” undrar någon.
Svaret är bland annat under 20 av de 21 år som Stora Nordiska Kriget pågick.
Några tror också att bilden med karolinerna som illustrerar appellen har något extremistiskt budskap. Men det är alltså en bild på svenska soldater. Målningen är gjord av Carl Olof Cederström: Regementets kalk (1900). Den föreställer svenska soldaters nattvard innan slaget vid Fraustadt 1706.
Kritikstormen mot Mattias Karlssons vaktslående om det svenska visar hur djupt självföraktet är i mycket stora grupper av den politiska klassen i vårt land. Detta hat mot Sverige demonstrerar, så gott som något, hur viktigt det är att Sverigedemokraterna ökar och får inflytande genom att representera svenska folket i de demokratiskt valda församlingarna.
Reaktionerna vi sett på Karlssons appell bekräftar ju betydelsen av den, hur sant dess budskap är.
*
Här bifogas Karlssons inlägg för er som inte har Facebook.
