Sverige har fått en ny grupp hemlösa. Tusentals ensamkommande svävar i limbo i väntan på besked om gymnasielagen. De hålls kvar i landet, trots att de fått avslag på asyl och därför inte har rätt till tak över huvudet enligt bosättningslagen.

Över 8.400 personer har ansökt om uppehållstillstånd för gymnasiestudier enligt den enligt lagrådet helt undermåliga lagstiftning som S, MP, V och C röstade igenom. Lagen innebär att ett nej inte är ett nej. De får stanna. Men de har inga rättigheter enligt den lagstiftning som gäller kring asylprocessen, just eftersom de fått nej till asyl.

Antalet hemlösa ökar, uppger landets kommuner.

Stadsmissionen larmar om fler uteliggare i gruppen.

Tobias Lohse från Stadsmissionen i Skåne uppger för Sveriges Radio att det är vanligt att den här gruppen tvingas sova utomhus. ”Ibland sover jag på gatan, ibland hos kompisar, ibland på tunnelbanan. Många gånger sover jag på kolonilotterna”, säger en av dem.

I Göteborgs-Posten kritiserar kolumnisten Jenny Sonesson dem som sett till att det blivit så här.

– Det är inte Gustav Fridolin (MP) eller Annie Lööf (C) som tvingas sova i parker om nätterna. Nu ser vi resultatet när lagstiftare vägrar att göra konsekvensanalyser av sin politik. Arkitekterna bakom gymnasielagen drev igenom den i parlamentet med tunna argument baserade på känslor. De som var lagens motståndare utmålades som empatilösa. Centern pekade finger åt övriga partier trots Lagrådets svidande kritik.

– Partiledare har genom huvudlös medmänsklighet skapat nya hemlösa i ett välfärdsland vid norra polcirkeln. Nu ser vi resultatet när lagstiftare vägrar att göra konsekvensanalyser av sin politik.

– Vad händer då om Migrationsöverdomstolen kommer fram till att gruppen ska få stanna i Sverige? Det kommer inte lösa boendesituationen. De ensamkommande ska nämligen betraktas som andra gymnasieelever och leva på studiebidraget från CSN. De förväntas att hitta boende på egen hand. Den redan hårt belastade socialtjänsten är ingen bostadsförmedling och kan inte trolla fram bostäder.

– Missriktad välvilja utan analys kan skapa nya social problem. Därför måste Sverige ha politiker som förmår att se längre än näsan räcker och inte bara närsynt jagar godhetspoäng, avslutar Jenny Sonesson.