Man kan inte begära mer av Sverigedemokraterna. Om ingen omsvängning sker under den närmaste tiden borde partiet gå i opposition. Destruktivt? Nej, inte då sju partier samfällt utfärdat en oåterkallelig krigsförklaring.

Alliansens manliga partiledare, Kristersson och Björklund, är – för att använda det av moderaten Hanif Bali introducerade epitetet ”syltryggar”. Kristdemokraternas Ebba Busch Thor har gjort ansatser att, till skillnad från sina manliga allianskollegor, visa ”cojones” men hon dras obönhörligen tillbaka in i ”hålan”. En annan KD-kvinna, Sara Skyttedal, var den som verkligen visade på dristighet genom att leda kampen mot den hårresande Decemberöverenskommelsen. Hon bemöttes dock inte med någon erkänsla och de övriga alliansledarna låtsades som om det regnade, inte minst Kristersson och Björklund.

Vid en TV-sänd partiledardebatt inför valet ville Björklund visa sig beläst och räckte i en illasinnad gest över Stefan Zweigs bok Världen av i går till Jimmie Åkesson. När jag nu följde eftervalscirkusen så slog det mig att Åkesson borde skänka Björklund en gengåva, nämligen Homeros episka berättelser, Iliaden och Odyssén.

Då får Björklund något att bita i för jag tvivlar på att han läst det två mästerverken. När Odysseus begav sig hem från det Trojanska kriget som segrare var han tvungen att med sitt fartyg passera många faror. Dels sirenernas förföriska sånger som han undgick genom att stoppa vax i öronen och surra sig vid masten. Men inte nog med detta.

Ett smalt sund vaktades av två monster. Dels Scylla som var en förförisk kvinna som åt upp sina offer sedan hon lockat dem till sig. Hon hade förvandlats från människa till monster av häxan Kirke. Och rollen spelas nu av Annie Lööf som slukat sina manliga allianskollegor. Charybdis å sin sida rörde om i det smala sundets vatten så att skeppen förliste.

Odysseus kännetecknades av mod och dristighet vilka är egenskaper man inte med bästa vilja i världen kan tillskriva Björklund. Det är Jimmie Åkesson som i denna såpopera spelar rollen av Charybdis och som i Björklunds besynnerliga värld skulle åstadkomma katastrof och elände.

Björklund har inte ryggat för att föra in sina barn i den politiska cirkus som pågår. Han har i politisk bemärkelse krympt till en Televink! Annie Lööf är stark och diabolisk och spelar inte endast rollen som Scylla utan även rollen som Siren. Björklund har dock inte som Odysseus lyckats klamra sig fast i masten och hans vidare resa riskerar att leda ut i ödemarken.

Inte heller Kristersson orkar stå emot trycket från Lööf och kommer ständigt med nya kryptiska uttalanden med skiftande och delvis oförenliga innehåll. Ebba Busch Thor sträcker stundom på sig men efter varje nytt alliansmöte har hon åter motats in i fållan.

Socialdemokraterna med Stefan Löfven i spetsen talar ett språk fyllt med positivt laddade ord som; demokrati, anständighet, åsikts- och tryckfrihet, öppenhet, ””värdegrund”, alla människors lika värde m.fl. De facto är socialdemokraterna mästerliga maktmanipulatörer som till sin hjälp får eldunderstöd av myndigheter, regional och nationell press (inte minst DN och Aftonbladet).

Socialdemokraterna har haft förmånen att öva under många år som regeringsparti. Man har inga problem att ljuga, undanhålla och mörka. Ett exempel; I den s.k. Schengenrapporten ”Evaluation of Sweden in the field of management of the external” konstateras att Sveriges gränskontroller är som ett stormaskigt såll där man i bästa fall tittar på en identitetshandling, äkta eller falsk. Man gör inga automatiska slagningar på misstänkta personer. Fältet är fritt för såväl återvändande jihadister som andra våldsbejakande element. Order utgick från justitieminister Morgan Johansson att polisen, som erhållit den preliminära rapporten, skulle hålla tyst till efter valet för att inte ge regeringskritiker ammunition.

Det fullständigt hårresande ”uppropet” från förment opolitiska tjänstemän på UD innebär att helt odemokratiska krav ställs på en kommande regering. UD har sedan kalla krigets dagar varit en central för subversiv vänsterverksamhet och där det under perioder funnits indikationer om ren spionverksamhet för Sovjetunionens och andra kommunistiska regimers räkning. Ränderna har inte gått ur och Löfven har inte haft viljan eller kraften att hugga ned Margot Wallström till rimliga proportioner. UD är ett Augeias stall som borde saneras i grunden. Den som orkar kan läsa om allt detta i Bo Johnsson Theutenbergs digra dagböcker från UD där han var folkrättssakkunnig 1976-1987. Skrämmande läsning!

För ovanlighetens skull skrev Gunnar Johannson en ledare i DN angående Löfvens och socialdemokraternas maktfullkomlighet. Han alluderar på Fader vår och skriver; ”Ty riket är vårt (dvs socialdemokraternas) i evighet”. Bönen, Herrens bön kallad, avslutas med orden;

”Ty riket är Ditt och makten och härligheten i evighet, Amen.”

Det är detta parti som Centern och Liberalerna nu fjäskar för. Löfven har heller inga problem att räkna in Västerpartiet i ”sitt” regeringsunderlag, ett parti som har rötterna i Sovjetkommunismen – en folkmördarregim – och som enligt sitt partiprogram vill förstaliga eller kollektivisera svenskt näringsliv. Är detta den nu aktuella neoliberala hållningen?

Samtidigt fortsätter vänster- och allianspartierna sin kollektiva mobbning av SD. Partiet har förklarat sig villigt att samtala förutsättningslöst, ett erbjudande som saklöst avfärdats. SD bidrog till att M fick sin talman. Tacken för denna hjälp var att alliansen bidrog till att SD:s Björn Söder blev av med sin talmanspost och ersattes av en tvättäkta kommunist! Vidare, man förnekar SD ordförande- och viceordförandeposter i riksdagens utskott. Man bryter mot såväl parlamentariska som anständiga principer och praxis. Moderater och kristdemokrater har inte orkat stå emot Lööf och Björklund, en domptör och en klen toffelhjälte.

Man kan inte begära mer av SD. Och om ingen omsvängning sker under den närmaste tiden i behandlingen av SD tycker jag att partiet skall bli ett fristående oppositionsparti och anamma den mosaiska Talion principen, ”ett öga för ett öga och en tand för en tand.” Destruktivt? Nej, inte då sju partier samfällt utfärdat en oåterkallelig krigsförklaring. Då finns ingen annan väg än att kasta av sig handskarna, helt enkelt!