8   +   7   =  

KOMMENTAR. Jimmie Åkesson har till TT på lördagen meddelat att Sverigedemokraterna kommer att rösta på alliansens talmanskandidat. Därmed kan partiet förlora sin andre vice talmanskandidat och förbli utan ordförandeposter i utskotten.

Utan några samtal eller utfästelser om någonting, kommer ändå Sverigedemokraterna att rösta ja till Andreas Norlén (M) till talman på måndag. Därmed bryts praxis att det största blocket utser talman och Åsa Lindestam (S) får nöja sig med att bli förste vice talman.

Detta innebär att Socialdemokraterna kan komma att hämnas på Sverigedemokraterna genom att rösta för Vänsterpartiets kandidat som kommer att ställas mot Björn Söder i valet av andre vice talman. Åtminstone är det så man kan tolka Anders Ygeman, när han igår meddelade att om alla partier, alltså SD utöver allianspartierna, bryter mot praxis kan S också komma att göra det. Om S bryter praxis och röstar för V-kandidaten faller SD-kandidaten.

Dessutom har allianspartierna och S gjort upp om att Sverigedemokraterna inte ska få en enda ordförande eller vice ordförande i utskotten. Därmed följs inte proportionaliteten enligt folkets utslag i val, och 1,1 miljoner väljares röster betraktas som mindre värda.

Trots att Sverigedemokraterna är valets stora vinnare och ökat sitt väljarstöd med nära 5 procentenheter (mer än ett helt Miljöparti), kan partiets ställning i riksdagsarbetet komma att försvagas.

All offentlig makt utgår från folket, heter det i grundlagen. Den paragrafen tillämpas nu inte i riksdagens eget arbete.

Att Sverigedemokraterna ändå belönar alliansen, motiverar Jimmie Åkesson så här.

– Vi menar att Moderaterna är det parti som har bäst förutsättningar att leda en regering i någon konstellation, givet det parlamentariska läget, säger Åkesson.

– Talmansvalet är för oss inte en arena för markeringar. Det är ett viktigt beslut där vi tar ansvar för effekterna, och det kan inte frikopplas från regeringsfrågan. Vår ambition är att få på plats en regering som förstår och respekterar valresultatet, fortsätter Åkesson.

Den vuxne i rummet
Åkesson får alltså ingenting av Moderaterna, men ger ändå dem vad de vill ha. Det kan ses som ett budskap om att Sverigedemokraterna menar allvar med att man vill ha goda relationer med Moderaterna i kommande riksdagsarbete.

Sverigedemokraterna visar att man är de vuxna i rummet, till skillnad från dem som ägnar sig åt prestigespel. Detta även om det innebär flera förluster i maktspelet för partiets del.

Åkesson hoppas att detta agerande ska stärka partiets trovärdighet som förhandlings- eller åtminstone samtalspart framöver.

Det kan visa sig klokt, men det finns två risker med det. Om Åkesson fortsätter att även framgent vara den ende vuxne i rummet kommer han att kunna utnyttjas i de andras maktspel utan att få något tillbaka. Han tar ansvar, de övriga får sin vilja igenom.

Den andra risken är att opinionen inom partiet börjar tycka partiledningen lägger sig platt och inte tar strid.

Det är ett risktagande han är beredd att ta, i förhoppningar om att skapa ett annat klimat i riksdagen. Ett annat ord för denna generösa uppoffring inför makthungriga konkurrenter är: ledarskap.