Ärkeskurken i berättelserna om Harry Potter heter Voldemort. Men få vågar uttala hans namn. I stället omnämns han som ”Ni-vet-vem” eller ”Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn”.

Något av samma fenomen hittar vi i vår egen debatt om islamism. Man går som katten runt het och gröt och är helt tyst eller så använder man generella termer som ”religiös fundamentalism” för att gardera sig mot anklagelser om så kallad ”islamofobi”.

När Ulf Kristersson strax före valet publicerade en stor debattartikel om integration i Svenska Dagbladet nämnde han inte islam eller islamism med ett enda ord, trots att islamisk fundamentalism sannolikt är det största hindret för att skapa en god sammanhållning i vårt land och fanatiska islamister utgör det största terrorhotet.

Han kallas Tuffe Uffe just för att han saknar tuffhet. Så här skriver han om ”klanvälden” och ”moralpoliser”:

”Vi får aldrig låta klanvälden eller självutnämnda moralpoliser diktera hur flickor och unga kvinnor ska göra sina livsval. Här måste vi sätta hårt mot hårt. I den diffusa debatten om ‘svenska värderingar’ så är detta i allra högsta grad konkret. Den som tror att det är i sin ordning med kulturella eller andra förevändningar för att inte låta kvinnor och flickor bestämma i sina egna liv, den kommer att missta sig.”

Men vilka är dessa moralpoliser? Vilken moral är det de vill tvinga på andra? Det vågar inte Tuffe Uffe nämna. Islam är religionen som inte får nämnas vid namn. Han vill heller inte prata om hur det här problemet uppstod, nämligen genom årtionden av ansvarslös invandringspolitik. Man borde ha varit hård och tuff vid gränserna.

När Varken hora eller kuvad (VHEK), en förening som arbetar mot hedersförtryck, höll möte i Folkets hus i Rinkeby den 20 september 2016, hände följande:

På mötet berättade Zeliha Dagli om ökad islamisk fundamentalism i förorterna och hur kvinnorna trängs undan. Hur hon flytt från hedersförtrycket i Turkiet bara för att se det breda ut sig i det nya landet.

”Enligt vår senaste undersökning har 82 procent av unga tjejer i Järvaområdet svarat att de har ett begränsat privatliv. Det är alarmerande”, sa föreningens ordförande Amineh Kakabaveh.

Men det mötet blev stört av fundamentalister. Män som inte gillar att man pratar om hedersförtryck. På Twitter samma dag skrev vänsterpartisten Jonas Lundgren: ”På förekommen anledning: när religiösa fundamentalister hotar och trakasserar oss feministiska aktivister visar de att vår kamp spelar roll.”

Senare blev han tydligare i en statusuppdatering på Facebook:

”Idag hade ‘Varken Hora eller Kuvad’ ett väldigt lyckat möte i Rinkeby Folkets Hus med våra vänner i Kvinnoväxt. Tyvärr förstördes den goda stämningen av ett gäng upprörda kvinnor som ägnade sig åt att sprida konkreta lögner och förtal mot oss under seminariet. Efteråt blev stämningen hätsk och hotfull utanför möteslokalen. Många systrar kände sig rädda och oroliga när en större grupp män kom in i entrén. För mig berättade dessa män att de vet vem jag är. Ni fega jävlar som går på feministiska aktivister på det här sättet: ert agerande kommer aldrig få oss att backa.”

Lundgren blev alltså hotad av dessa fundamentalistiska män som meddelade att de minsann ”vet vem han är”. Stämningen var hätsk och hotfull. Läsarna på Twitter och Facebook undrade förstås vilka dessa hotfulla, fundamentalistiska män var. Vilken religion hade de?

På detta ville inte Lundgren svara. På Twitter skrev han: ”Det har strömmat in frågor om vilken religion de som idag ställde till bråk på VHEK:s möte i Rinkeby hade. Svar: Vet inte, bryr mig inte.”

Han överlåter åt oss att spekulera alltså. Hm… låt mig gissa, kan de ha varit pingstvänner? Buddhister? Nej, jag tror att vi alla vet vilken religion det rör sig. Jag talar förstås om ”fredens religion”. Hade det varit någon annan religion än islam hade Lundgren inte tvekat att tala ur skägget. Man ska ju inte underblåsa den så kallade ”islamofobin”.

Ärkeskurken i Harry Potter-böckerna nämns inte gärna vid namn. Men alla vet vem man menar ändå. Låt oss säga att islam verkligen var fredens religion, då hade det ju de mest fundamentalistiska varit de mest fredliga, eller hur? Men så är det inte.