GENUSIDEOLOGI. Pojkar pressas att ha klänning. ”Jultomte” eller ”snögubbe” är otillåtna ord och byts ut mot könsneutrala. Astrid Lindgren-böcker plockas bort. En förskolepedagog avslöjar hur ett kommunalt dagis hjärntvättar barn i normkritikens namn. – Många föräldrar vet inte hur genomsyrat av genusteori det är.
Förskolepedagogen, som vill vara anomym, säger till Världen idag att hon blev chockad av hur det var när hon började på den sydsvenska förskolan, och att hon i hemlighet gjorde tvärtom mot vad hon blev tillsagd.
Redan från början tillrättavisade de andra pedagogerna henne för att hon sa att något en flicka hade var fint. Hon fick varken säga att något de har på sig är fint eller att de är söta.
Hon fick inte heller säga ”han” eller ”hon” utan ”hen”, hon fick inte ”könsbestämma” barnen.
Personalen hade även tagit Tipp-Ex och strukit över alla ”han” och ”hon” i barnböcker och i stället skrivit dit ”hen”.
Plockar bort böcker
Barnen på avdelningen, som var tre fyra år, fick inte heller ta del av omtyckta klassiker som Pippi och Emil.
– En dag när vi rensade bland leksakerna slängde mina kollegor alla Emil- och Pippiböcker. Jag tyckte att det var onödigt att slänga böcker och frågade varför, säger pedagogen.
Svaret hon fick var att det inte fanns några könsneutrala personer i böckerna. Bokhyllorna har i stället fyllts med barnböcker på teman transsexualitet och homosexualitet.
Ord som ”snögubbe” och ”jultomte” får inte heller användas, utan har bytts ut till könsneutrala ord. En populär Disneyfilm har i princip svartlistats.
Även yngre barn
Det normkritiska tänkandet märktes även på avdelningen för ännu yngre barn, 1-2-åringarna.
– Ett–två-åringarna satt i en ring medan pedagogerna berättade att en flicka kan bli kär i en flicka och en pojke i en pojke. Sedan fick några av barnen frågan: ”Vem är du kär i?”. En liten pojke såg helt förvirrad ut och sa sedan ”mitt lego”, berättar Anna.
Pressar pojkar
Bland leksaker är dockor bortplockade. Nyligen åkte även tåg och bilar ut. Lego anses fortfarande tillåtet och utklädningskläderna finns kvar. En dag hade en pojke tagit på sig en brandmansdräkt, berättar pedagogen.
”Du vet väl att du kan ta på dig klänning om du vill?” sa då en av pedagogerna, berättar hon, och pojken ska ha svarat: ”Men jag vill inte ha klänning, jag vill ha på mig det här”. Pedagogen ska då ha insisterat:”Men du vet att du får ha klänning?”
Inte säga mamma
En förälder lät inte sina barn kalla henne för ”mamma”, utan ville att de skulle säga ”mappa”, fortsätter pedagogen att berätta.
Men inte alla föräldrar är sådana, och många av dem vet inte hur genomsyrad verksamheten är av genusteorier.
Förvirrande
En treårig flicka kom en dag fram till pedagogen och sa: ”I dag är jag en pojke.”
– Ett knappt ett år kom hon fram till mig och viskade oroligt i mitt öra: ”Är jag en pojke eller flicka?”
Hon svarade bestämt: ”Du är en flicka”.
– Jag kan inte följa de där reglerna. Jag kan bara inte det. De går emot allt jag vet.