Christina, 65, riskerar fängelse för hets mot folkgrupp – inväntar hovrättsdom

YTTRANDEFRIHET. Christina, 65, har återigen stått inför domstol. Hon friades i tingsrätten för hets mot folkgrupp, men åklagaren överklagade domen till hovrätten. I fredags genomfördes förhandlingarna. Nu väntar Christina på domen som kan bli fängelse i upp till två år.

Överklagandet baseras på att åklagaren vill pröva nya uppgifter som kan styrka att Christina verkligen har skrivit de uttalanden på Facebook som hon anklagas för. Hon åtalas på åtta punkter för hets mot folkgrupp.

Näthatsgranskaren, privatpersonen Thomas Åberg, som genom en förening har fått 600 000 kronor i statliga bidrag för att granska ”näthat” , var med på telefonlänk. Han har lagt ned mycket jobb på att försöka få Christina fälld. Åberg är dömd för att ha plågat djur till döds på sin gård.

Men Christina är nöjd med förhandlingen. Hon har samma advokat som i tingsrättsförhandlingen, när hon friades, Bertil Tengberg.

– Han var tydlig och rak. Han sa att allt det jag anklagas för att ha skrivit har alla tagit upp till och med i partiledarsdebatter. Att rätten borde se vad som händer i samhället. Det är dags att börja lyssna på vad som händer i samhället, sa han, enligt Christina.

Och beträffande uttrycket ”svartmögel” som Christina misstänks för att ha använt, sa han:

– Är det en folkgrupp? Beträffande kritiken mot islam sa han även att vad han vet är det ingen folkgrupp heller, berättar hon.

Talade till rätten
Själv hade hon också tagit tillfället i akt att tala.

– Jag vände mig till hela rätten och sa att jag tycker ni ska skämmas. Vet ni inte vad det kostar att driva sådana här rättsprocesser? Hur många går fria som har mördat och våldtagit? Jag vill bara ha frihet och begränsning i den invandring vi har idag.

Kostat på
Men hela rättsprocessen har kostat på. Sedan hon friades i mars har väntetiden på hovrättsförhandlingarna varit en utdragen plåga.

– Jag har gått och väntat hela sommaren, jag är så trött och deprimerad, säger hon.

Hennes bostadsrättslägenhet måste säljas.

– Jag har kommit efter med hyran då allt det här hänt. Jag gick i väggen. Socialen hjälper mig inte och jag får inte låna pengar. Det känns hemskt, jag älskar min bostad och skulle gärna bo kvar. Jag har ingenstans att flytta, säger hon och menar att hon skulle ha bott billigare i sin bostadsrätt än om hon hittar en hyresrätt.

Fängelse
Även om hon får stöd från många är det tungt, uppger hon. Utsikten att hamna i fängelse känns overklig och skrämmande.

– Innerst inne är man väldigt ensam, säger hon.

Nästa vecka faller domen.