Varför ska livet vara lätt? Svåra problem har inga enkla svar, men att undvika vissa frågor och låtsas som de inte existerar är världsfrånvänt.
Många talar idag, med all rätt, om att ”den stora invandringen” – till Europa, inklusive Sverige – i sig är problemet och att den orsakas av det demografiska trycket från tredje världen, vårt välstånd och i föråldrade formuleringar i FN-deklarationen om de mänskliga fri- och rättigheterna. Men sedan utvecklas sällan detta, men det är viktigt att ställa kritiska frågor, även om alla inte besvaras omedelbart. Som väljare och följare av svensk politik finner jag ofta den svenska ankdammen steril, tråkig.
Frågor väcks som är viktiga för att komma vidare och hitta orsaker och lösningar ställs aldrig. Varför förekommer det ”demografiska trycket från tredje världen”? Är vi i i-världen delaktiga i detta och medansvariga (för överbefolkningen och fattigdomen där)?
Kan vi effektivt stoppa denna (alltmer växande) massinvandring till våra länder utan att tillgripa diktatoriska medel genom att bygga säkra befästningar mot (den utomeuropeiska) världen (precis som de förhatliga kommunistiska regimerna byggde murar för att hindra sin egen befolkning att fly från ofriheten)? Eller skall vi ge massiv u-hjälp, inte 1 procent av BNP som nu utan kanske 10 procent eller 50 procent av vår BNP och driva vår egen befolkning tillbaka till fattigdom utan garantier för att denna massiva u-hjälp verkligen leder till ekonomisk utveckling, så att människorna i dessa u-länder stannar där de är?
De flesta av våra politiker hoppar alltför lättsinnigt över dessa allvarliga frågor.
Kritiker av massinvandringen kommer inte sällan i stället dragande med mycket allmänt (och oprecist) hållna deklamationer att ”Sverige bör kräva en tidsenlig reglering av asyl- och invandrarfrågorna i FN-stadgan”.
Ack, Sankta Implicitas! Vilka utsikter till framgång ett sådant förslag skulle få i FN:s generalförsamling (där majoriteten utgörs av tredje världens länder som vill bli av med sin mänskliga överproduktion)? Och varifrån skulle först den parlamentariska majoriteten i Sveriges riksdag komma för att få Sverige att framföra ett sådant förslag?
Det är lätt att erinra sig om att Socialdemokraterna, FP-liberalerna, Kristdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet i denna fråga ställer sig helt avvisande till ett sådant förslag och att dessa partier utgör en stor majoritet i riksdagen.
Vad som ofta framförs är inte politiskt realistiska utan personligt önsketänkande. Jag vill väcka debatt (vilket är i sin ordning), men förutsättningen för att en seriös debatt skall kunna komma igång är naturligtvis en realistisk verklighetsförankring (som jag nog tyckte att Jimmie Åkesson visade i SVT-programmet med efterföljande debatt med Annie Lööf).
Det stora och avgörande problemet är att många miljoner människor är desperat inställda på att fly från sina egna länders fattigdom och elände till den otroligt lockande rika världen full av lyx och hägrande härligheter i Europa, och de kommer illegalt om de inte får komma legalt, vare sig vi vill det eller inte.
De kommer i stor mängd från ett sakta sjunkande och stinkande skepp, i hundratusental och snart i miljoner. Vi kan jaga dem och sända dem tillbaka, men långtifrån alla, det stora flertalet – eller tillräckligt många – kan gömma sig bland sina landsmän i utlänningsgetton eller bland småtjuvar och gangsters i källarhål där det kan vara lika svårt att hitta dem som nålar i en höstack.
Ett av de svåra problemen är att vi (alla länder i det rika Europa) redan släppt in alltför många av dem (nordafrikaner, araber, iranier, turkar, kurder, svarta afrikaner och hela baletten), som redan utgör tillräckligt stora grupper som kan ta emot och dölja ytterligare landsmän, vilka i sin tur kan försörja sig, mer eller mindre nödtorftigt, på svartjobb.
Utmaningarna är många och frågorna som behöver ställas och besvaras står där och väntar. Varför ska livet vara lätt? Svåra problem har inga enkla svar, men att undvika vissa frågor och låtsas som de inte existerar är världsfrånvänt.