Ekonomihistorikern Mauricio Rojas låg bakom krav på språkkunskaper för svenskt medborgarskap, något som gav Folkpartiet stora valframgångar 2002. Men han fick snart yrkesförbud av alliansen sedan vänsterkrafterna smutskastat honom.
Rojas tvingades flytta utomlands för att få jobb. Han blev rektor i Madrid.
Efter presidentvalet i Chile i vintras blev han rådgivare till nye konservative presidenten Sebastian Piñera. När presidenten häromdagen ombildade sin regering, utnämndes Mauricio Rojas till kulturminister. Det rapporterar Svenska Dagbladet.
På 1990-talet arbetade Rojas på näringslivets tankesmedja Timbro med hur välfärdsstaten skulle kunna förnyas. Migrationsfrågorna blev då ett naturligt ämne att granska. I det arbetet skapade Rojas definitioner för utanförskapsområden i svenska förorter som allt mindre följde svenska normer och lagar.
Senare har polisen tagit över begreppet för att kunna skapa överblick över situationen i förorter som har stor kriminalitet och andra samhällsproblem. Definitionerna kring utanförskapsområden har också blivit viktiga verktyg för att förstå utvecklingen i Sverige. Och för migrationspolitiken.
Kunskaperna och erfarenheterna av detta arbete tog Mauricio Rojas med sig till Folkpartiet, för vilket han blev riksdagsman 2002. Han låg bakom det uppmärksammade integrationsprogram som gav partiet en stor valseger 2002 (+8,7 procentenheter), med bland annat språkkrav för svenskt medborgarskap.
Men det gjorde honom också till måltavla för vänstern som använde nedsättande epitet för att undergräva hans ställning. Så som Sverige fungerar – också idag – tog de borgerliga partierna intryck av vänsterns hat och aggressivitet. Rojas fick efter den borgerliga valsegern 2006 beskedet att han inte skulle få några uppgifter i den nya alliansregeringen, inte ens ett enkelt utredningsuppdrag.
Det innebar att han blev helt isolerad, något han berättat om i intervjuer senare. Han tvingades flytta utomlands för att få kvalificerat arbete som den docent i ekonomisk historia han varit.
De som hävdar att det inte finns en smal åsiktskorridor i etablerade kretsar borde studera fallet Rojas. Det räcker inte att ha invandrarbakgrund för att slippa att bli smutskastad om man ifrågasätter de öppna gränsernas invandringspolitik.
”Chiles och Rojas vinst är Sveriges förlust”, skriver Janerik Larsson i SvD.
Och de borgerliga partierna har inte utvecklats i rätt riktning därefter, man har inte blivit mer öppna för idédebatt än under Rojas tid. Snarare tvärtom. Dagens folkparti, Liberalerna, hyllar som hjältar de som saboterar utvisningsbeslut av personer som fått sin asylansökan prövad i domstol. Den som idag skulle framföra Rojas argument i Liberalerna skulle bli utbuad och stämplad som rasist.
Det intellektuella raset inom detta parti, från Rojas till stöd för utvisningssabotage, är enormt. Från att ha varit akademiska föregångare med vassa analyser och redskap för att tolka samhället, till slappa handhjärtan och känslosamma utfall som undergräver rättsstaten.
Och Liberalerna är ju inte ensamma om denna utveckling. Den gäller också övriga allianspartier. Fallet Rojas är ett exempel på hela svenska borgerlighetens moraliska och intellektuella förfall.
*
Uppdatering 13 augusti 2018:
Efter fyra dagar i ämbetet har Rojas avgått på grund av att intervjuuttalanden som han gjorde för några år sedan har väckt stark kritik i vissa kulturkretsar.