Warning: Undefined array key 0 in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Undefined array key 0 in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

Warning: Trying to access array offset on value of type null in /home/samtiden/public_html/wp-content/themes/15zine/library/core.php on line 1709

För lindrigt utvecklingsstörda Tessa har tonåren handlat om att sätta ord på “suga av” “samlag” och definiera vad afghanska män har gjort med henne, på hvb-hemmet, på skoltoaletten, i en utkyld hiss i ett parkeringshus.
Många timmar har Tessa och hennes mamma fått ägna åt polisförhör och tingsrättsförhandlingar, socialtjänst och Bup.

Lindrigt utvecklingsstörda Tessa hölls i dagar på hvb-hemmet av afghanske Masoud. Han häktades och dömdes för våldtäkt mot barn. Men afghanerna fortsatte kontakta Tessa på särskolan.

Efter övergreppen på hvb-hemmet för ensamkommande hösten 2016, fick Tessa först hemundervisning. Men snart var hon tillbaka på särskolan, som är integrerad på Ekholmsskolan. Afghanerna fortsatte kräva sexuella tjänster, som Tessa inte klarade att värja sig mot.

I mars 2017 tog en afghansk man med sig Tessa för att “ha kul på stan”. Efter flera timmar, när hon inte vågat smita från honom, kom hon på att åka hem till sin pappa för att låna toaletten.

– Jag tänkte pappa kunde rädda mig, men han öppnade inte, säger Tessa.

Mamma Caroline efterlyste sin dotter, signalementet var ute på bussar och hos polis.

– Polisen var motvillig till att leta först. “Hon kan ha försvunnit frivilligt” sa de. En 14-åring, som är som en 9-åring – hur kan de säga så?

Framåt natten tog afghanen med sig Tessa till ett parkeringshus med en hiss, “där det inte skulle finnas några kameror”, sa han.

– Det var svinkallt och Tessa hade knappt några varma kläder på sig. Men afghanen begick övergrepp mot henne i hissen och de övernattade i kylan. Tessa som har sinne för detaljer la märke till att han slängt sin handduk, som han torkat av sperman på, i en papperskorg tvärs över gatan.

Missing people
Caroline var desperat och engagerade Missing people. En person hittade Tessa dagen därpå, sittande på en bänk i det invandrardominerade “särskilt utsatta området” Skäggetorp.

Polisen kom hem med henne, arg, traumatiserad, drogad, de hade fått boja henne.

– Hon såg ut som ett vrak, smutsig och illaluktande. Jag bad poliserna fråga om hon blivit utsatt, säger Caroline.

Det hade hon och man åkte till MiniMaria och tog gynprover.

Polisen spärrade av hissen och letade med hundar efter sperma. Men personalen hade hunnit städa.

Polisen beslagtog Tessas jacka med spermafläckar som bevismaterial. Jackan klipptes sönder för att få fläckarna till labb.

– Det var en ny jacka, som hon fått i present. Det var hon jätteledsen för, hon har förlorat flera av sina favoritkläder till bevismaterial.

Tessa ledde polisen till handduken i papperskorgen.

Men till sist utmynnade allt i en nedlagd polisutredning. Brist på bevis. Ord mot ord.

Ett A4-ark med förövare
Övergreppen fortsatte under sommaren. Skoltoaletten, buskar. Kontakt på bussar, efter skolan.

– Vi hade ett A4-ark nedtecknat med förövare, men ord stod mot ord.

En gång tog de henne till en lägenhet där det stod män på rad, som ville ha sexuella tjänster utförda.

– Den siste sa hon nej till och sprang iväg.

Skolan tysta ner
Caroline tyckte att skolan ville tysta ner allt, inte tog det på allvar.

– Det var Tessa som skulle flytta, som fick hemundervisning.

De som utsatt henne fick vara kvar, de fick bara byta skåp till lite längre bort.

– Tessa saknar sina vänner på skolan, konstaterar Caroline.

Caroline är sjuk av oro för hur det ska bli på gymnasiet. Hur ska hon förhindra att något mer händer, i skolan eller på skolvägen, när de är överallt.

– De ropar hennes namn, tar kontakt. I somras när vi fick bidrag att åka till Kolmården för att glömma allt som hänt – ja då var det fullt av ensamkommande afghaner där. Överallt är de, hela tiden ser vi sådana som utsatt Tessa, säger Caroline.

Märkeskläder
Caroline undrar hur de kan ha så mycket pengar.

– De har märkeskläder och får åka till alla roliga aktiviteter, som jag aldrig har råd att ta mina barn på.

En gång skulle en afghan handla skor, berättar Tessa, och att hon föreslog Skopunkten.

– Nej det gick inte, han skulle ha fina märkesskor. De har massa pengar under madrassen, och hasch, godis och dricka, berättar Tessa. Hon beskriver hur märkesskorna står på rad på golvet, Adidas, Nike. Skjortor av fina märken som Gant, hänger på galgar.

Håller sig hemma
Tessa håller sig numera mest hemma, även om hon och Caroline jobbar med att “ta tillbaka” platser i staden, som nu är besudlade med minnen av övergrepp.

– Alla platser vi har tyckt om att vara på vill vi inte gå nära längre, för övergrepp har hänt här och där, säger mamman sorgset.

Skolstart
Tessa ville gå på Anders Ljungstedts gymnasium i höst. Men när hon var där på besök i våras satt 14 afghaner i matsalen och ropade hennes namn. En av dem kände hon igen från lägenheten där de stått på rad.

“Det är du som är Tessa, va? Som satte dit Masoud.”

Tessa gick och gömde sig, rädd och ledsen. Hon fick ingen lunch den dagen.

Hon gjorde ändå ett nytt försök att gå tillbaka till skolan.

– Ett tiotal afghaner tittade på henne, sa hennes namn och började flirta med henne.

Caroline förstod att det inte skulle gå.

För Tessas utvecklingsstörning finns ingen annan skola i Linköping. Det bestämdes att hon ska gå i Mjölby, 3,5 mil bort, som har integrerad särskola.

– Det är riskabelt. Det finns massa ensamkommande där också. Det är pendeltåg med byte vid resecentrum. Något kan hända på vägen.

När de åkte dit på besök var en afghan som utsatt henne med på tåget.

– Hur kan man ens sätta in ensamkommande män på skolor som har särskola? säger Caroline

På gränsen
Caroline ser ingen bra lösning.

– Det är svårt. Jag är på gränsen till sammanbrott hela tiden, men måste hålla ihop för barnens skull.

Hon vet inte vad hon ska göra.

– Jag är ensam med sex barn och lider själv av fibromyalgi.

Tessa avslutar snart sin traumabehandling på Bup.

– Jag har skrivit ner allt som hänt i en bok, som vi ska låsa in i ett bankfack.

Sedan är tanken att hon ska lämna allt bakom sig.

Caroline säger att Tessa har blivit bättre på att säga ifrån, men faran är inte över.

– Nu har hon sagt, när de föreslår en fika: “Nej, för det är inte fika, det är suga av”.

*

Tessa och Caroline heter egentligen något annat.

Läs även Del 1 – Våldtagen på hvb-hem under flera dagar
Läs även
Del 3 – ”Vi på skolan har följt alla regler och riktlinjer”