De etablerade partiernas beslut om att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle har fattats över huvudet på svenska folket. Politiken saknar legitimitet.
Den nationella upplösningsprocessen som blivit följden av den vänsterliberala invandrings- och flyktingpolitiken, vilket också varit den uttryckliga avsikten, när beslutet togs i riksdagen 1975 att förvandla Sverige till ”ett flerspråkigt och mångkulturellt samhälle” måste omprövas. Den tidigare kulturellt förankrade nationella enigheten i Sverige förstörs, vilket redan fått mycket svåra konsekvenser.
En växande rotlöshet hos alltfler människor, både hos infödda svenskar och invandrare, har blivit följden av ett mångkulturellt samhälle, där de olika kulturerna pockar på uppmärksamhet och kräver ökad makt, ofta i konflikt med varandra. Rotlösheten alstrar personliga identitetsproblem och därmed åtföljande psykologiska och sociala störningar, som ytterligare spär på det mångkulturella samhällets politiska instabilitet och sociala spänningar med växande nationalekonomiska problem.
När beslutet om Sverige som ett mångkulturellt samhälle togs kunde ingen förutse den massinvandring som bara hade börjat år 1975. Den nationella oppositionens varningar om en ökande kriminalitet och korruption som blir följden av en frekvent förekommande rotlöshet i ett alltmer instabilt mångkulturellt samhälle klingade ohörda. Det vi ser idag i alla no-go-zoner är inget annat än en följd av många års vanstyre.
Så avancerat högteknologiskt samhälle som USA lämnade redan för flera decennier sedan avskräckande exempel på hur mångkultur verkar söndrande, och då krävs ändå av alla amerikanska medborgare en nationell trohetslojalitet (vilket inte är fallet i det mångkulturella Sverige).
Inte nog med ökande kriminalitet och korruption, också den växande internationella terrorismen såg vi skulle komma redan på 1980-talet, att den lättare kunde få fäste i ett mångkulturellt samhälle där många invandrare, inklusive svenska medborgare av utländsk härkomst, har större lojalitet med sina landsmän (av samma politiska eller religiösa övertygelse och strävanden) innan och utanför Sverige än de har med nationella svenska intressen, i extrema fall även lojaliteter med terrorgrupper. Enligt beslutfattarna år 1975 skulle det mångkulturella samhället leda till ömsesidig förståelse och respekt. Vad tog detta vägen?
Försämrade, ofta spända relationer med främmande makter, ansåg vi tidigt skulle bli en följd av att det mångkulturella samhället tillåter – och i viss mån även uppmuntrar – invandrarna att ägna sig åt politiska aktiviteter mot vissa utländska makter, som Sverige kan ha bl.a. ekonomiska intressen av att ha goda relationer med.
De etablerade partiernas beslut om att Sverige ska vara ett mångkulturellt samhälle har fattats över huvudet på svenska folket. Dessutom etablerades en opinionsterror i denna fråga genom att hela det politiska och massmediala etablissemanget starkt engagerade sig för den liberala invandrings- och flyktingpolitiken där varje oppositionell stämplades som ”rasist”, ”främlingshatare” eller rentav ”nazist” i en veritabel häxjakt på oliktänkande. Därmed har den offentliga informations- och yttrandefriheten kränkts och demokratins grundvalar satts ur spel. Beslutet saknar legitimitet.
Kort sagt, det finns fortfarande flera vägande argument mot den länge förda liberala invandrings- och flyktingpolitiken, som förutsättningslöst borde ha prövats i fria kvalificerade debatter innan beslutet om den togs egenmäktigt av de etablerade politiska partierna i riksdagen 1975.
Är det inte hög tid att ta den nationella oppositionen på allvar i ljuset av mångkulturalismens totalt misslyckande? Ompröva riksdagsbeslutet från 1975 och gör svenska folkets rättvisa genom att erkänna dess rätt till sitt land! Att som idag ge invandrare bidrag för att underhålla sitt hemlands traditioner i vårt land är förryckt. Visst kan sinade skattepengar användas till mer ändamålsenliga områden?