1   +   7   =  

Förr var liberaler höger och socialismens motståndare, idag står de på samma radikala barrikader. Genom ökad invandring förespråkar de högre skattebördor och ofrihet för medborgarna.

För inte så många år sedan uppfattade vi liberalism och socialism som varandras motpoler i svensk politik. Liberalerna stod för lägre skatter, en mindre stat och mer frihet åt medborgarna. Då och då fick man förklara för en amerikan att liberaler i en svensk kontext, till skillnad från i USA, snarast var ett betrakta som höger.

Detta har förändrats i grunden. En vänsterregering styr Sverige och de två uttalat liberala partierna, Centerpartiet och Liberalerna, agerar i praktiken som regeringens femtekolonnare i oppositionsblocket. Hade dessa två partier velat fälla vänsterns statsminister Löfven hade det blivit så för länge sedan.

När vänsteraktivisten Elin Ersson för ett par veckor sedan obstruerade avvisningen av en kriminell afghan var Liberala ungdomsförbundet bland de första att gratulera. Och i veckan fick vi ännu en gång bekräftat det vi redan visste, att Liberalernas ledare Jan Björklund öppnar för formaliserat samarbete vänsterut efter valet. Centerpartiet å sin sida har vid upprepade tillfällen förstört enigheten inom Alliansen och röstat med vänsterregeringen. Med andra ord, de ”liberala” partierna går i armkrok med vänsterkrafter.

Det är inte konstigt i sig att liberalism kan innebära olika saker i teorin och praktiken och begreppet som sådant kräver analys och definition. Vilken typ av liberalism är det vi talar om? Men om vi utgår från det klassiskt liberala nyckelbegreppet ”frihet” så har jag svårt att se L och C som liberala partier. Den enda frihet de på allvar är beredda att kämpa för är utländska medborgares rätt att permanent bosätta sig i Sverige på skattebetalarnas bekostnad.

För skattebetalarna innebär det en ofrihet. För att finansiera detta politiska projekt måste kommuner och landsting höja skatterna, vilket vrider ekonomin mot ökad offentlig kontroll och minskande individuell frihet. Fler kriminella leder dessutom till fysiskt otrygghet, vilket definitivt innebär ofrihet för den som drabbas.

Att då Centern och Liberalerna i teorin påstår sig stå för lägre skatteuttag spelar inte så stor roll. Det är ett symboliskt poserande utan avgörande sakpolitisk betydelse, i synnerhet om de tänker sätta sig i knät på Socialdemokraterna efter valet. Centern har dessutom uppvisat sympatier för islamism, vilket väl snarast tyder på en direkt avsaknad av frihetliga ideal.

Migration var inte en stor fråga för tidiga liberala ideologer, men exempelvis Milton Friedman och Friedrich Hayek, verksamma under 1900-talets andra hälft, konstaterade en konflikt mellan välfärdsstat och fri migration. Frihet är ju eftersträvansvärt i sig, men när olika friheter står i konflikt med varandra tvingas man till prioriteringar och obekväma ställningstaganden. Sådan är politiken.

I en svensk kontext anser jag att den som är pragmatiskt liberalkonservativ och ser betydelsen av en fungerande nationalstat hör hemma i Sverigedemokraterna. Moderaterna kommer förvisso på en god andraplats, men har uppenbarligen inte gjort upp med arvet efter Fredrik Reinfeldt och vägrar dessutom att kapa banden till vänsterliberalerna inom Alliansen.

Den som värnar individens frihet måste rimligtvis stå upp för demokrati, en välfungerande rättsstat och ett samhälle som fungerar i största allmänhet. Detta förutsätter existensen av en stat med definierade, bevakade gränser.

Nationalstaten är alltså ett koncept som främjar medborgarens frihet. I nästa steg kan denna frihet även exporteras genom utbyte med omvärlden, men absolut inte genom att nationalstaten – och därmed den välfungerande rättsstaten – undergräver sig själv genom en släpphänt migrationspolitik. Men detta har inte slagit rot hos de liberala partierna och inte heller hos en liberal publikation som Dagens Nyheter.

Vi ser nu en vänsterliberal allians, som inte bara omfattar partipolitik och media, utan sträcker sig in institutioner med stort inflytande över kultur, utbildning och samhällets förvaltning. Frihetens vänner borde vara ytterst oroade över detta.