I landets två största städer toppar Socialdemokraterna sina valsedlar med sparkade ministrarna Anders Ygeman och Anna Johansson. Beror det på maktarrogans eller mental förnekelse av att något gjordes fel?
Förra sommaren avslöjades ett av de största säkerhetsläckagen i svensk historia. Transportstyrelsen skickade 2015 stora mängder säkerhetsklassad information till utlandet, och till icke säkerhetsklassad personal.
Ansvariga var infrastrukturminister Anna Johansson (S) som lät det ske, och inrikesminister Anders Ygeman (S) som agerade senfärdigt i att stoppa det.
Inför hotet om att fällas av riksdagen i misstroendeomröstning meddelade statsminister Stefan Löfven (S) i juli 2017 att de båda avgått. De hade alltså sparkats, eftersom de inte hade klarat en omröstning i riksdagen.
Båda hade alltså uppvisat häpnadsväckande inkompetens och ansvarslöshet med viktig statlig verksamhet.
Men trots dessa brister har Socialdemokraterna beslutat sätta de båda som förstanamn i Sveriges två största riksdagsvalkretsar, Stockholms stad och Göteborg.
De båda skandalomsusade och inkompetensförklarade S-politikerna ses alltså internt som ”affischnamn” för partiet.
Detta val av toppnamn borde få fler att lyfta på ögonbrynen. Varför gör Socialdemokraterna så här? De borde ju inte finnas med på riksdagslistorna överhuvudtaget, de har diskvalificerat sig från högre poster i staten. Och om partiet ändå vill rädda personer som varit lojala, kan man ju ge dem jobb på partiexpeditionen. Eller åtminstone längre ner på riksdagslistan. Men nej.
De står överst. De är affischnamn för partiet i de två största städerna. Men därmed också affischnamn för partiets inkompetens och oförmåga att leda staten.
Är det arrogans? En vilja att markera mot allianspartierna och SD som fick ministrarna på fall: ”Ni ska minsann inte tro att ni kan sparka våra kompisar!”
Är det förnekelse? Ett agerande som ska radera skandalen: ”De gjorde minsann inte fel!”
Mest märkligt blir det för väljarena. Förlitar sig S på väljarnas korta minne? Eller tror S att väljarna inte bryr sig om huruvida Sverige har kompetenta politiker eller inte?
För egen del tror jag det är maktens arrogans. Socialdemokratin har en intern hierarki där Ygeman och Johansson har funnits högt upp på stegen, och då anser man internt att inga yttre faktorer ska få påverka intern maktstruktur. Väljarna ska bara lyda och följa partiets vilja.
De som i medierna lägger pannorna i djupa veck och är bekymrade över att svenska folket visar missnöje med och minskat förtroende för politiker, kan i detta agerande studera en orsak till utvecklingen.