PERSONLIG INTERVJU. Den mardrömslika upplevelsen när Sara-Lena Bjälkö blev beskjuten i trakten av Töreboda har satt sina spår. Hon berättar i en personlig intervju i Samtiden om hur hon reagerade då och hur hon känner nu, några dagar senare.
– Fy fan, vi trodde alla tre att nu var tidens stund kommen, att vi skulle bli ihjälskjutna. Jag tror inte man tänker att det här skulle hända i lilla Sverige och det på en väg där det inte brukar komma bilar på natten, säger hon.
Efteråt var trion tyst en stund.
– Sedan sa jag att jag kände lukten av något med pistoler. Min chaufför som är en van jägare, sa att det var krutdoft eftersom rutan var öppen, berättar hon.
– Min reaktion var att det här är inte riktigt klokt och att vi måste ringa polisen. Min man tog det hårt.
På onsdagen har hon fått lite perspektiv på händelsen:
– Jag är tom, det är som att vara i en liten bubbelvärld. Det är svårt att förstå vad jag har varit med om. Tänk vad som kunde ha hänt. Man har läst om skjutningar, men man vet nog inte känslan förrän man själv, tyvärr, har fått uppleva en sån sak.
Polisutredning
Sara-Lena Bjälkö är öppen med vad som inträffat, men kan av säkerhetsskäl och polisens utredning inte gå in på detaljer. Det handlar bland annat om förövarnas bil, hur många som satt i bilen, hur många skott som avlossades och andra detaljer kring skottdramat.
– Jag vill inte förstöra polisens och SÄPO:s utredning och jag hoppas att de får tag på de här personerna så inte någon annan råkar illa ut. Det enda jag kan säga är att vi blev beskjutna.
Det är inte 100-procent klarlagt om vapnet var skarpladdat, men det är vad polisen misstänker. Bussen blev inte träffad.
Hatbrott
Ärendet har överlämnats till polisens hatbrottssektion.
Sara-Lena, hennes man och deras chaufför åkte i en stor Scaniabuss vid beskjutningen. De var på väg till en tillställning med dragracing i söndags. Bussen är inte målad med SD:s färger, men den är känd för att tillhöra familjen Bjälkö.
– Jag har tävlat tidigare och även min man har också kört dragracing. Eftersom jag är rätt duktig på att köra dragracing har bussen varit med på bild i tidningar. Den har varit i vår ägo sedan 19 år, så den har inte dykt upp precis nu.
– Det kan gälla hatbrott mot mig, men oavsett det var det riktat mot oss tre i bilen. Hatbrottssektionen misstänker att brottet kan vara riktat mot mig.
Det finns annat som hon inte kan gå in på.
– Jag är lycklig att min dotter slapp uppleva detta. Hon vet vad som hänt och hon är nog lite orolig inombords. Jag har sett hur chauffören reagerat och min man är jätterädd att det ska hända mig något och det är ledsamt. Samtidigt påstår en del att vi inte har några skjutningar och att allt är lugnt.
Människor i hennes närhet har reagerat olika.
– Jag tror inte att de riktigt kan ta det. Någon ringde i går och var förskräckt. Jag sa att vi mår bra, men visst hade det ju kunnat gått åt helskotta.
Vad vet du om våld och hot mot SD-politiker rent allmänt?
– För min del har jag varit lyckligt lottad tidigare, men man märker den här hårda tonen. På Facebook ser jag hatet från de som inte alls kan acceptera att vi Sverigedemokrater finns.
Hon tycker det är lite skrämmande att man inte kan få ha sina åsikter.
– Det här med valfusket har ju slagit igenom. Det har spårat ur totalt och man tänker ”vad är det för människor som vill att man inte ska finnas”.
Vad är din uppfattning om otryggheten i vårt samhälle?
– Jag kan bara utgå från lilla Falkenberg. Vi har ju skjutningar och no-go-zoner och vi har bilbränder var och varannan dag.
Samtidigt som hon fortfarande är lite chockad, vill hon ändå kämpa på.
– Om de övriga partierna under förra mandatperioden lyssnat på mig, hade vi kanske inte haft någon no-go-zon i Falkenberg. Vi är snart ännu ett av de utsatta områdena.
– Det är hemskt att man inte ska våga gå ut. Jag vet kompisar som har med sig cykellås i handen och säger ”Om någon kommer kan vi slå till den”. Tänk dig den känslan. Efter det jag har varit med om förstår jag nu människors oro mer inne i centrum.
Hon tycker att man måste ta tag i skolan.
– Vid valstugan har jag träffat många gymnasieelever som säger att de sitter i ett hörn och inte vågar ta kontakt eftersom de är rädda för munhuggning. Det har blivit fel.
Hur tänker du nu när du går ut bland allmänheten?
– Nu tittar jag extra om jag ser en sådan där bil och tänker att det kanske är den igen. I dag ska jag ta med mig hunden till valstugan. Jag fick rådet av polisen att bo på hotell ett tag, men det är ju valtider och jag måste fortsätta våga påverka.
Fotnot: Dragracingen blev en succé för Sara-Lena. Hon hade snabbast reaktionstid och vann över sin man trots att hon inte sovit natten före. Dessutom var det 15 år sedan hon senast körde dragracing.
– Både min man och jag tyckte det var roligt. Jag har fortfarande vinnarskalle.