Fredrik Reinfeldt avgick i affekt förra valnatten. Samtidigt utropade sig Löfven i eufori till segrare och förklarade förhastat att han skulle bilda regering med Miljöpartiet. Gör inte om det på årets valnatt, uppmanar förre finansministern Pär Nuder (S).
I sin krönika i Dagens industri manar han partiledarna att ha is i magen på valnatten, eftersom två handlingar på förra valnatten fick för landet ”ödesdigra konsekvenser”.
1) Allianskaptenen lämnade fartyget först av alla och lät det driva mot decemberhaveri.
2) Löfven utropade i eufori att han skulle bilda regering med MP, en förvalsstrategi som utgick från att MP skulle bli mycket större än de blev.
Istället uppmanar Pär Nuder partiledarna att sova på saken och ”inte fatta några avgörande beslut i valnattens depression eller eufori”.
Faktiskt ett riktigt klokt råd från Nuder, som annars i egenskap av föredetting hållit sig borta från valrörelsen.
Denna mandatperiod startade med förhastade beslut på valnatten 2014, och har sedan aldrig artat sig utan blivit ett spektakel i politisk inkompetens på många håll.
För det första gav inte valresultatet några som helst skäl för Fredrik Reinfeldt att avgå som statsminister. De rödgröna hade inte alls vunnit valet, de ökade med bara någon tiondel av en procent tillsammans och var långt ifrån en majoritet. Sverigedemokraterna var valets segrare. Det parlamentariska läget var således oklart och Reinfeldt hade kunnat inleda samtal med valsegrarna om de accepterade att han fortsatte – tillsvidare.
Men i sitt storhetsvansinne kunde Reinfeldt inte ”sänka sig så lågt” som till att samtala med svenska folkets valsegrare. Hellre än att ta ansvar i ett oklart läge för landet avgick han i affekt inför tevekamerorna. Det var som om han ville hämnas på folket för att nästan sju procentenheter av rösterna försvunnit från hans parti samtidigt som SD ökade med drygt sju procentenheter.
För det andra följde Stefan Löfven ett talmanus skrivet ett år före valet då Miljöpartiet såg ut att bli tredje störta parti på 12-13 procent. Men MP fick bara sex procent. Löfven hade istället kunnat säga att han efter valresultatet kommit fram till att han vill bilda en enpartiregering. Miljöpartisterna hade säkert blivit lika arga som Jonas Sjöstedt (V) blev när Löfven uteslöt att ta med några vänsterpartister som ministrar. Men MP kunde i det skedet knappast ha gått över till alliansen, särskilt inte som Reinfeldt redan lämnat walkover i regeringsfrågan.
Med en enpartiregering hade socialdemokrater säkert känt sig tryggare och haft lättare att förhandla i riksdagen. Nu blev man istället låsta vid det man inom regeringen sytt ihop med MP och hade inte mycket förhandlingsvilja kvar för riksdagen.
Så rådet från Pär Nuder borde följas. Vi behöver sansade och seriösa relationer mellan partierna under kommande mandatperiod.