Mediekriget mot Trump och hans väljare

Donald Trump är dessa väljares resoluta svar på massmediernas missbruk pressfriheten som utnyttjats för att strypa den verkliga oppositionens åsikter.

De etablerade medierna i USA har trappat upp kriget mot Donald Trump, som har genomskådat deras propaganda. De har gått samman mot honom personligen, som ylande vargar, och menar på fullt allvar att han är ett hot mot pressfriheten. Vem tror de stora mediehusen med miljarder i sina budgetar, med ägare mäktigare än gamla tiders kungar och aristokrater, att de kan lura med detta utspel?

Det är medierna som skjutit pressfriheten i sank. Demokrati betyder helt enkelt folkvälde eller folkstyre; all makt skall utgå från folket. Detta innebär att majoritetspartiet – eller partierna – skall verka i folkets intresse. Yttrande- och tryckfriheten skall garantera att oppositionens åsikter inte blir undertryckta eller förbjudna. Varför har medierna så länge censurerat alla kritiska åsikter om den folkomflyttning som sker från Asien och Afrika till länder med europeisk befolkning? Vart tog alla genmälen vägen som svar på lögnaktiga beskyllningar? Varför hamnade kritiska åsikter oftast i papperskorgen?

Dessa tidningar har alltid sagt att de ställer sig bakom liberalismen, att de är varma anhängare av yttrandefriheten. Men hur rimmar detta med deras strävan att yrka på förbud och strypa yttrandefriheten? Senast med nedstängning från sociala medier av obekväma röster. Lögner och förtal är detta journalistiska etablissemangs vapen i deras kamp mot motståndarna till migrationspolitiken.

Detta maktmissbruk riktat mot Donald Trumps väljare och många liknade proteströrelser i Europa är djupt beklämmande och ett allvarligt memento för demokratin. De metoder man anklagar Trump för, har de använt frekvent mot de som inte rättar in sig i deras led. Utan skrupler har det försökt skrämma folk till tystnad och medgörlighet. De rakryggade skall knäckas och kröka rygg för översåtarnas diktat, men nu har alltfler människor fått nog. Donald Trump som president är dessa väljares resoluta svar.

Mediernas upprop mot Trump hade varit trovärdigt om de ansett att yttrandefriheten måste innefatta alla åsikter, även de som starkt avviker från deras egen föreställningsvärlden.

Denna princip var vägledande för socialliberalismens förgrundsgestalt John Stuart Mill i dennes idéer om ”tankens frihet”. Han slog fast att ingen kunde monopolisera sanningen och därför skulle man tillåta en fri opinionsbildning. Men istället har medieaktörer talat med dubbla tungor, å ena sidan är det ansiktet utåt då de talar för vad de kallar solidaritet, demokrati, alla människor lika värde, å andra sidan visar de sitt riktiga ansikte genom förtryck och diktat, genom svartmålning och översitteri.

Massmedia har alltför ofta visat en tendens att ”informera” efter sina politiska preferenser och ideologiska värderingar. Detta betyder att de propagerar mer än de informerar. Därför skorrar deras tal om Trumps som den fria pressens bödel falskt. Särskilt TV med dess emotionellt starka påverkningseffekter, har systematiskt röjt vägen för att påverka en bred opinion.

Dagligen skildrar man i gripande åskådliga bilder elände och förtryck mot ”flyktingar” och ”fattiga” i världen, som inte sällan tränger in i våra vardagsrum (på TV-skärmen). Enligt journalisterna är varje utvisning ett brutalt nidingsdåd, trots att de vet att endast ungefär fyra procent har skyddsbehov enligt Genevekonventionen och att verklig solidaritet och medmänsklighet är att rikta hjälpen på plats eller i närområdet till alla nödlidande lika.

Mediernas propaganda har fått en orättfärdig politik att fortsätta år efter år. Facit har blivit en otrygghet i värdländerna och en katastrof för de nödlidande som aldrig kommer till Europa.

Massmedierna har alltför länge exploaterat människors medlidande för att angripa varje tendens till en nykter debatt om asylmissbruk och bedrägeri i dess spår. Denna fars, som de etablerade medierna i väst leder, undergräver naturligtvis allmänhetens förtroende för myndigheter och regering.

Ta alla reportage om de som gömmer efterspanade utlänningar som skall utvisas efter regeringsbeslut. Av medierna har dessa alltför länge setts som hjältar som skyddar ”de svaga och utsatta medmänniskorna” och själva har massmedias tyckare ansett sig företräda ”den goda medmänsklighetens sak”. De efterspanade utlänningarna (som skulle utvisas, eftersom de kom hit under falska förespeglingar som ”förföljda” i hemlandet) är i mediernas ögon martyrer som äntligen fått sin upprättelse genom att få stanna här.

Myndigheterna framstår som stelbent byråkratiska och allmänt hjärtlösa, medan regeringen först framstår som brutalt kallsinnig men sedan genom att återkalla sitt utvisningsbeslut, någotsånär räddar sitt anseende som ”human” och ”människovänlig” åtminstone i massmediaopinionens ögon, men i allmänhetens ögon framstår regeringen som velig och svag, fullständigt utan konsekvens, utan auktoritet. Detta är inget annat än falskt och vinklat, som alltför länge fått stå oemotsagt.

De etablerade politikernas feghet att inte konfrontera medierna har lett vårt land och övriga västvärlden till randen av en kollaps. Resultatet av allt detta (som ständigt upprepas, gång efter gång, år ut och år in) är naturligtvis samhällen i upplösning. Makten är maktlös, impotent, eftergiven. Folk börjar ropa efter en någon som kan stå upp mot mediedreven, mediemonopolen och deras krig mot Europa och européerna. Donald Trump är deras röst och jag tackar gud för hans framgång. Länge leve den verkliga oppositionen.