Där sprack Annie Lööfs dröm om ett blocköverskridande stöd för en alliansregering. Under radions partiledardebatt igår gav Löfven klart besked: inget stöd för borgerlig regering från S efter valet.
Radions partiledardebatt igår eftermiddag stack inte ut från övrig valdebatt så här en dryg vecka före valdagen. Det brände till mot slutet, dock. Då försökte C-ledaren Annie Lööf få löfte om blocköverskridande samarbete med Stefan Löfven och Socialdemokraterna.
– Nu vill ni regera även om ni blir mindre [än de rödgröna]. Glöm det!
Det fanns passion och känsla i det svaret från Stefan Löfven.
När jag i morse hos P1 Morgon recenserade partiledardebatten med Daniel Suhonen (fackliga tankesmedjan Katalys), Amanda Sokolnicki (ledarskribent i DN), blev det en diskussion om vad detta betyder.
För mig står det klart att inget regeringsalternativ kan nå Rosenbad om man har Sverigedemokraterna emot sig. Sokolnicki menade att man ändå skulle kunna göra upp över blockgränsen om migrationspolitiken, för att lämna SD utanför.
Hon menade att man skulle kunna göra en ny uppgörelse, ungefär som den mellan Reinfeldt och Miljöpartiet 2011. Jag hävdar att det blir svårt. Man kan inte räkna bort Sverigedemokraterna.
Med det menar jag att den statsministerkandidat som hävdar att man vill göra en ny sådan migrationsuppgörelse – denna gång med alliansen och både S och MP – kommer att få nej-röster från Sverigedemokraterna.
Alltså måste S lägga ner sina röster och släppa fram alliansen, eller så måste alliansen lägga ner sina röster och släppa fram Löfven.
Eftersom Löfven sagt ”glöm det!” handlar det alltså om att alliansen än en gång ska lämna walkover i regeringsfrågan, om man vill få till stånd en generös migrationspolitik.
Annie Lööf kan kanske tänka sig att stödja en ny Löfven-regering för att få ny fart på invandringen igen, men kan Ulf Kristersson och Moderaterna?
Och även när alliansen än en gång avstår från regeringsmakten, krävs det att allianspartierna fortsätter med det man gjort denna mandatperiod, alltså inte lämna gemensam budget som riskerar att vinna votering i riksdagen. Frågan blir då vad det är för mening att rösta på borgerliga partier, om de hela tiden medvetet avstår från att driva igenom sin politik i riksdagen.
Priset för en migrationsuppgörelse över blockgränsen är alltså mycket, mycket högt för de borgerliga. Den viktiga frågan blir: är man beredd att offra allt, skattepolitik, jobbpolitik, valfrihet i välfärden och allt annat – bara för att få tillstånd en generös migrationsöverenskommelse?
Jag anser att väljarna har rätt att få ett klart svar på den frågan – före valet.
Om de borgerliga inte är beredda att lämna walkover ytterligare fyra år, krävs att deras statsministerkandidat ger sådana besked att Sverigedemokraterna kan lägger ner sina röster i voteringen om statsminister. Allt annat är drömmar som kommer att spricka.