Jonas WE Andersson tolkar i ovanlig stil känslan så här 20 dagar innan svenska folket går till riksdagsval.

Känslan när man öppnar pensionskuvertet.

Känslan av att leva i ett land med näst flest fattigpensionärer i Europa.

Känslan när politikerna ständigt höjer sina egna löner och arvoden kraftigt.

Känslan när man behöver skicka in ett viktigt papper till en myndighet och får uppmaningen att ringa och kolla om brevet kom fram eftersom det ofta händer att posten inte kommer fram.

Känslan när man planerar en resa och kommer överens med dem man ska möta att det inte går att lita på tågen eftersom de nästan alltid är försenade eller är inställda.

Känslan av att leva i ett land utan militärt försvar men där ÖB sjunger Elvis på en vänsterradikal festival.

Känslan när vänsterregeringen och den så kallade borgerligheten stöttar varandra och går på samma fester som journalisterna.

Känslan när man betalar världens högsta skatt.

Känslan när man inte vet var ens gamla mamma ska ta vägen om åldern tar ut sin rätt.

Känslan när samma gamla mamma inte kan få ordning på sina tänder – men när åldringar från andra länder får denna hjälp gratis i Sverige.

Känslan.

Känslan när en islamist tilldelas 40.000 kr i skadestånd för att ha vägrat skaka hand med en svensk man. Och när föräldrarna till den 11-åriga flicka som mördades av en islamistisk terrorist samtidigt får 60.000 kr i skadestånd.

Känslan när IS-mördare kallas “resenärer”, och får lägenheter, bostad och bidrag när de kommer till Sverige efter sina mordorgier.

Känslan när utländska våldtäktsmän inte utvisas.

Känslan som pappa till en vacker, blond flicka, när utländska våldtäktsmän frias dagen efter att de våldfört sig på någon.

Känslan när man vet att polisen kommer att lägga ner ens ärende om man anmäler.

Känslan när man vet att det knappt är värt att ens ringa polisen.

Känslan när ytterligare en halv miljon migranter från Mellanöstern och Afrika välkomnas till Sverige, mot folkviljan och trots oöverskådliga problem redan.

Känslan när lögnerna i statsmedia blir så påträngande att man måste stänga av.

Känslan av att gång på gång stå mållös inför den vidunderliga inkompetens och vårdslöshet som kännetecknar den svenska mediala och politiska eliten.

Känslan.

Känslan när en kulturminister ser det som sin uppgift att destruera vårt gemensamma kulturarv.

Känslan av att se den perfekta stormen närma sig.

Känslan att leva i ett land som spricker sönder inifrån.

Känslan av att leva i en brytningstid.

Känslan att ha hört ordet “brytningstid” många gånger tidigare men först nu förstått dess verkliga innebörd.

Känslan av förtvivlan.

Känslan av vanmakt.

Känslan av uppvaknande hos vänner och bekanta.

Vetskapen att vi kan ställa saker i ordning igen, när vi väl bestämmer oss.

Vetskapen att det är val 9 september och att vi trots allt lever i en demokrati.

Vetskapen om valurnorna.

Vetskapen.