Sällan har uttrycket ”elefanten i rummet” passat bättre. Den fanns till och med där i form av en grå, skrynklig, upplåsbar plastelefant, som sades representera Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson.
Det var under Prideveckans partiledardebatt, anordnad av RFSL, som det hela ägde rum. Samtliga riksdagspartiers partiledare utom en (plus en av partiledarna för pyttepartiet Fi) var inbjudna och förmåddes stå där och vifta med RFSL-flaggor.
Redan här har något gått snett. Själva poängen med politisk debatt är att relevanta aktörer ska vara närvarande och föra sin talan. Problemet är att RFSL har utsett Sverigedemokraterna till någon sorts hatobjekt. Det framgick med all önskvärd tydlighet när Jimmie Åkesson, till publikens skratt och jubel, hade reducerats till ett litet kreatur av plast.
Det var dessutom beklämmande att se de andra partiledarnas brist på kurage och integritet. Självklart skulle de ha varit statsmannamässiga nog att kräva att riksdagens samtliga partiledare skulle bjudas in. Och vid åsynen av plastelefanten som föreställde Åkesson skulle de ha lagt ifrån sig sina flaggor och gått därifrån.
Istället stod de kvar och jönsade på scen, inklusive Kristdemokraternas Ebba Busch Thor och Moderaternas Ulf Kristersson. Fegt och dåligt, ungefär som två högstadieelever som tvehågset deltar i mobbningen, trots att de egentligen förstår bättre.
Och det handlar inte om att alla måste gilla SD:s politik, utan om värdighet och respekt för den demokratiska dialogen. Den som utsätts för ett verbalt angrepp ska ha rätt att vara där och försvara sig.
De närvarande partiledarna fick ta ställning till följande. ”SD är ett homofobiskt parti som mitt parti inte vill samarbeta med”. Ett hav av viftande regnbågsflaggor höjdes. Alla närvarande partier instämde.
Bör vi kunna ställa krav om partipolitisk neutralitet på arrangören? RFSL uppbär offentliga bidrag och drar in groteskt stora belopp på ”HBTQ-certifiering” av offentlig verksamhet. Och det är väl där skon klämmer. Sverigedemokratiska politiker på alla nivåer kommer knappast tillstyrka att kommunerna gödslar RFSL med pengar. Skrämmande, eller hur?
För övrigt undrar jag varför företrädarna för den här rörelsen, som så gärna vill framstå som modiga, utmanande och ”normkritiska” blir som små tysta möss inför homohatet inom islam.
Många homosexuella ser ju motsägelsen i detta och vänder sig till just Sverigedemokraterna, alltså den enda politiska kraft som på allvar försöker motverka samhällets islamisering.
Annars vill jag inte förneka att RFSL har eller åtminstone hade ett rimligt syfte med sin kärnverksamhet, nämligen folkbildning. Men det hela har urartat i rent sektliknande attityder och man driver åsikter som inte har så mycket med homosexuellas rättigheter att göra. RFSL har numera en tydlig vänsteragenda, åtminstone om man får tro organisationens egen före detta tillförordnade förbundsordförande, Magnus Kolsjö.
Enligt Kolsjö grasserar dessutom sympatier för våldsbejakande, autonoma vänstergrupper inom organisationen. Det var alltså ingen slump att det poppade upp en ung artist med en kommunistsymbol på sin t-shirt under den pågående festivalen.
Att Ulf Kristersson och Ebba Busch Thor jamsade med i showen tyder på att de inte är särskilt pålitliga som motkrafter mot det vänsterliberala kotteriet.
Jimmie Åkesson, däremot, vinner komfortabelt debatten till och med när han deltar i form av en liten uppblåsbar elefant.
RFSL:s gapiga supportrar har åtta opportunistiska partier att välja bland.
Den som är skeptisk till det här spektaklet har i praktiken bara ett.
*