Det avslöjas nu att miljöminister Isabella Lövin (MP) åker business class när hon flyger. Det strider mot regeringens reglemente som talar om att ministrar ska åka ekonomiklass. Är det rimligt att på tjänsteresor inte kunna resa bekvämt inför förhandlingar och sammanträden?

Expressens braskande rubrik – som lyder: ”Lövins skyhöga flygnotor – väljer business class över hela världen” – anspelar på flera moraliska strängar.

Som miljöpartist vill Löven förvägra oss andra att flyga överhuvudtaget. Miljöpartiet vill ju att vi hellre ska använda lådcykel, ironiserar många idag i sociala medier. Varför flyger de som larmar om klimatet så mycket själva?

Det är en berättigad fråga, eftersom det väcker en motsättning mellan hennes egen politiska åskådning och hennes praktiska handlande. Om hon vill få andra att flyga mindre, borde hon inte då också själv flyga mindre?

Men när det gäller att åka ekonomiklass eller business class, som det kallas inom flyget, handlar det om något annat. Frågan är om de inte borde resa bekvämt för att kunna göra ett bra jobb när de kommer fram. Det handlar ju trots allt om tjänsteresor, där de ska företräda Sverige i något sammanhang.

Riksdagsman Martin Kinnunen (SD) skriver på Twitter, ”Om jag ska kliva ur den partipolitiska rollen så måste man ändå tydliggöra att detta är tramsigt. Sverige är inget U-land. Ministrar, talmän mfl som representerar Sverige måste kunna vara utvilade när de kommer fram och tolv timmar av möten väntar.”

Jag håller med Kinnunen. Den som företräder Sverige på tjänsteresor ska inte behöva resa som en turist.

Men jag förstår samtidigt de som blir förbannade över att en sådan svag politiker som Isabella Lövin slösar bort skattepengar på att resa första klass. Många anser inte att hon är värd det. Eller rättare sagt: man har inte förtroende för henne som minister och då tycker man inte heller att hon ska resa som en minister.

Men det känns som en omväg att kräva ekonomiklass på resor, därför att vi har svaga ministrar. Borde vi inte istället se till att välja andra ministrar som gör ett bättre jobb, ett jobb som motiverar business class under tjänsteresor?

En annan orsak till att resor blivit känsliga är att det stup i ett avslöjas riksdagsledamöter som fuskar sig till reseersättningar de inte har rätt till. De har höga månadsarvoden, men de ska ändå sno staten på ytterligare skattemedel. Detta fuskande undergräver än mer förtroendet för politikerna. Men fusk för att få semester- och andra privatresor betalda av staten är ju något helt annat än att representera Sverige på tjänsteresor.