Prästen Kent Wistis ”sommarprat” var smaklöst och rent vedervärdigt. Grova könsord var det gott om, men han använde aldrig ordet Gud rakt av och Jesus benämndes konsekvent som ”åsneryttaren”.

Jag lyssnar nästan aldrig på radio förutom under längre bilfärder. Det hände sig så att vid en körning till Stockholm häromdagen kom vi in på dagens sommarpratare. Hans namn är Kent Wisti, präst och firad representant för kyrkan som nyligen begåvats med titeln ”Årets förnyare”! Som vi kan se vore ett mer passande epitet; ”Årets fuling och profanerare!”

Vi reagerade på namnet Wisti då vi nyss hade läst Helena Edlunds bok ”Konsten att överleva Svenska kyrkan”. Edlund är präst och ensamstående mor. Hon drog på sig kyrkans inkvisition då hon startade Facebook gruppen ”Mitt kors”. Anledningen var att kyrkan inte reagerade kraftigt då en katolsk, ålderstigen, fransk präst mördades av islamister i sin kyrka. Förövarna skar helt enkelt halsen av mannen! I grunden finns ett missnöje med att kyrkan vurmar för Islam och muslimer men blundar för förföljelser av kristna i världen.

Att läsa Edlunds bok var omskakande och djupt berörande. Den gruvliga behandling hon fått utstå från kyrkans män och kvinnor är obeskrivlig. ”Gudsmannen” Wisti är endast en av alla de som på det mest försåtliga och vidriga vis angripit Edlund. Han jämförde Mitt Kors-rörelsen med ”nyfascistiska krafter”.

Wistis ”sommarprat” var smaklöst och rent vedervärdigt. Han använde aldrig ordet Gud rakt av utan; ”det vi högtidligen kallar Gud”! Jesus benämndes konsekvent som ”åsneryttaren”. Hans sommarprat var tryfferat med svordomar och grova könsord.

Expressens ”kulturmarxist”, Karin Sörbring, ”njöt” av Wistsis formuleringskonst och ”humor”. Hon skriver entusiastiskt att ”Han bjuder på modern syndaförlåtelse”. Hej och hå!

Aftonbladets motsvarighet, Hanna Olsson, skrev i sin recension; ”Finns det något mer ’folkligt’ än en frispråkig präst? En predikant med lite drag i och som till och med svär och säger könsord ibland!”

Jag behöver väl inte säga att de gånger Wisti refererade till Gud var det ”hen”. Kombinationen vulgärfeminism och grova könsord, så välanpassat och sött! Tydligen har denne humorbefriade och, jag drar mig för ordet, ”äcklige” kanalje nominerats till biskop!

Tydligen skall biskopsämbetena fortsätta att fyllas på med regndansande marxister som ledare av en dödsdans, den Svenska Kyrkans. Sådant hyllas oförblommerat av medias ”kulturvänster” som vi kan se skråla och dricka usla viner på olika söderschapp och frossa i Wistis typ av språkanvändning. Det vilar ett moln av, förutom världsfrånvändhet och dumhet, sjaskighet över kulturvänstern.

Så har vi just sett domprosten, Mats Hermansson eller ”Dumprosten” som han allmänt kallas, helt opåkallat ringa ”fara å färde” i Visbys kyrkklockor! Syftet var att störa ut, dvs hindra mötes- och yttrandefriheten, då den väl ansedde journalisten och krönikören Thomas Gür höll tal för en grupp intresserade invid kyrkan. Ett så kallat ”pop-up seminarium”.

”Dumprosten” gillade helt enkelt inte Gürs budskap och han agerade stick i stäv med Almedalsveckans credo, demokrati och samhällsengagemang! Den infantile ”Dumprosten” uttryckte att; ”Jag vill inte ha den här skiten här”, helt i linje med Wistis sätt att uttrycka sig! Lika barn, leka bäst.

Mats Hermansson har ett långt ”belastningsregister” bakom sig med bråk, vänsteraktivism och visat förakt för yttrandefriheten. Några små exempel; Han ansåg att en prästkollega som haft sex med unga flickor i kyrkorummet skulle få tillbaka sitt jobb! Ett uttryck för vänsterns unkna ”Fri sex-doktrin”!

Dumprosten har anordnat politiska manifestationer med Feministiskt initiativ (Fi) och Kommunisterna (V) där inga andra partier tilläts deltaga osv. Dumprästens stift är det stift som tappar flest medlemmar i hela Sverige. Men detta är inte intressant för dagens svenska kyrka.

Man bryr sig inte om ”själar” utan har i stället lyckats att ”stjäla” kyrkan från de som tror eller endast känner sig befryndade med kyrkan av såväl personliga som historiska och kulturella skäl. Så sent som 2014 tyckte kyrkans ledning att Dumprosten var så bra att han nominerades för biskopsstolen i Lund! Vilket lysande menageri av biskopar skall vi inte få!

Hur har det kunnat gå så här snett? Jag tror att förfallet tog fart på allvar med ärkebiskop K.G. Hammar. Han införde begreppet ”profetisk diakoni” där teologiskt outbildade personer skulle vara ”bärare” av kyrkans budskap. Att bilda opinion såväl inom som utanför kyrkans väggar. Ett slags kolportörer á la de som nasade syndernas förlåtelse via s.k. avlatsbrev på 1500-talet. Men nu sålde man inte syndernas förlåtelse utan den svenska kyrkan som en politisk, okristen, aktivistisk vänsterrörelse. Teologiska kunskaper var därför inte nödvändiga, snarare en belastning.

Uppenbarligen finns det stöd för denna ”stöld” från den centrala kyrkobyråkratin inklusive ärkebiskopen, Ante Jackelén, som är skicklig på att tassa runt väggarna som en listig katt. En förklaring kan sökas i ärkebiskopens bakgrund. Hon studerade teologi i Östtyskland trots att hon kom från Västtyskland. Hon prästvigdes i Sverige, trots att hon var tysk medborgare, av biskopen i Stockholm, Lars Carlzon, en ivrig ordförande i förbundet Sverige-DDR på sin tid. Carlzon figurerade i ett antal mer eller mindre suspekta pro-kommunistiska sammanhang. Jackelén hade flera möten med Stasi-agenten och prästen Aleksander Radler som bland annat hade till uppgift att ”bearbeta” präster och biskopar inom Svenska kyrkan.

Det är en skam att inte fler präster, kyrkoherdar och biskopar vågar träda fram och säga stopp och belägg! Det är klart att det finns kritiker inom de egna leden. Men de har uppenbarligen kuvats och får med Hanif Balifs ord ses om ”syltryggar”. Det finns mycket mer att säga. Jag tänker återkomma med en krönika angående varför vi behöver kyrkan trots ett allt mer sekulariserat samhälle.

Kyrkan är naturligtvis ingen kioskvältare i en valrörelse men efter valet hoppas jag att de icke socialistiska partierna, som är i majoritet, skall kunna samla sig och återta ”stöldgodset” till det svenska folket. Nu får det räcka för den här gången. Gud bevare oss!