Statens utgifter för krisberedskap är 2,5 miljarder kronor samtidigt slukar migrationspolitiken utan vidare över hundra miljarder per år, vilket absolut inte är det enda exemplet på slöseri med offentliga medel.
Dödligt våld mellan unga har blivit vardag i Sverige. Det är mer än tio gånger så vanligt att män mellan 15 och 29 år skjuts ihjäl i Sverige än i Tyskland, en slutsats som drogs före den senaste vågen av dödsskjutningar i Malmö. Många så kallade utanförskapsområden är redan utanför polisens kontroll och antalet poliser per capita är på tillbakagång. Att socialtjänsten på många håll har rasat ihop utgör en garant för att problemen lär fortgå under lång tid framöver.
Även vården är i kris. Operationer ställs in eller skjuts fram många månader, vilket orsakar ett oerhört lidande, ja till och med dödsfall. Samtidigt visar en kartläggning att närmare 5000 vårdplatser kommer att hållas stängda i sommar på grund av personalbrist. Det är en fjärdedel av det totala antalet.
Men vi kommer givetvis att komma ihåg sommaren 2018 för något helt annat – nämligen torka och skogsbränder. Svenska lantbrukare som genom hårt arbete och skuldsättning mot alla odds lyckats hålla igång verksamheten de senaste åren drabbas nu av usel skörd. Bristen på foder leder till nödslakt av djur och många lantbrukare kommer att tvingas att ge upp i år. Om lönsamheten är nästintill obefintlig under goda år klarar man inte en kris.
Omfattande, okontrollerade skogsbränder gör förstås inte saken bättre. Det är lite för tidigt att utvärdera släckningsarbetet, men uppenbart var beredskapen för en riktigt torr sommar inte god nog. Johan Westerholm på ledarsidorna.se framhåller att brister inom civilförsvaret varit kända sedan lång tid tillbaka, vilket negligerades av både Alliansen och Löfvens regering. De prioriterade annat.
Samtidigt har vi ett antal konkreta hot hängande över oss. Nästa finanskris kan komma i stort sett när som helst, vilket kan få väldigt allvarliga och kännbara konsekvenser för hela samhället. Det är också en tidsfråga innan vi drabbas av nya terrordåd och nästa gång kan det vara välplanerat och äga rum på flera ställen samtidigt. Jag uppfattar inget militärt hot mot Sverige just nu, men om den säkerhetspolitiska situationen kring Östersjön skulle förvärras så är Sveriges militära beredskap allt annat än god.
Allt detta borde föranleda en diskussion om vad vi egentligen prioriterar i Sverige. Exakt vad är en offentlig angelägenhet, som ska finansieras med skattemedel?
Statens utgifter för ”krisberedskap” och ”Myndigheten för skydd och beredskap” ligger på ungefär 2,5 miljarder, tillsammans. Samtidigt slukar migrationspolitiken utan vidare över hundra miljarder per år, vilket absolut inte är det enda exemplet på slöseri med offentliga medel.
Myndigheterna läcker pengar som såll och finansierar allt från vänstervriden opinionsbildning till radikal islamism. Mycket av vår forskning håller väldigt låg kvalitet och många högskolor hyser verksamheter som påminner om vuxendagis.
Offentligt finansierade idiotprojekt kan staplas på varandra. Ett exempel i mängden är att Studiefrämjandet har spenderat hundratusentals kronor på ”klimatångestterapi”. Och jag försäkrar att Sverige sammanlagt spenderar miljardbelopp på genus, identitetspolitik och verkningslösa så kallade klimatåtgärder.
Det är som att makthavarna inte förstod att detta är allvar, som om skattebetalarnas pengar var monopolpengar eller bara siffror på ett papper. Men när man lättsinnigt gör av med skattemedel så är det i slutändan något annat som får stå tillbaka. Och när segregationen skördar dussintals unga mäns liv och brandkåren inte kommer trots att det brinner borde väl de flesta förstå att detta är på riktigt?
*
Se mer: Sverige toppar dödsskjutningar bland unga män, Antalet poliser minskar, Jag är rasande på vården, Dog i väntan på operation, Vårdplatser stängs, Brister i civilförsvaret, Skattemedel till klimatångestterapi.