Nu får europeiska eliter äta upp sin illa dolda avsky gentemot Donald Trump. Hur kan europeiska mobbare bli förvånade över att deras offer ger igen?
Jag har i årtionden varit lika förvånad som fascinerad över hur europeiska etablissemang inom politik, media och akademi ser på Amerika. Man spyr ständigt ut sitt förakt och hat mot denna demokrati som räddade den Europeiska kontinenten från nazistiskt och kommunistiskt tyranni. Och inte bara det. Efter kriget startade USA Marshallhjälpen som innebar att miljarder på miljarder pumpades in i europeiska länder – inklusive Tyskland, som varit huvudfiende i kriget.
Aldrig i mänsklighetens historia har en segrarmakt varit så generös mot de besegrade, och därtill anstiftare till kriget.
Och tacken blev… Amerikahat. Först i Frankrike under Charles de Gaulle som 1967 lämnade Nato och byggde upp egen kärnvapenarsenal.
Under vänstervågen efter 1968 spred sig Amerikahatet till alla länder i Europa, också Tyskland som fortfarande hade varit i ruiner om inte amerikanska folket givit sitt generösa bistånd. Förevändningen var Vietnamkriget, men ideologiskt handlade det om att många européer stod på den antidemokratiska, kommunistiska sidan och ville se Sovjet och Kina vinna över USA.
Europa har med andra ord behandlat sin transatlantiske vän på det mest styvmoderliga sätt som tänkas kan. De flesta presidenter, också George W Bush som ständigt hånades i europeisk press, visade omåttligt överenseende över europeernas otacksamma, barnsliga och ansvarslösa beteende.
Men inte nu längre.
President Donald Trump har inget till övers för de som behandlar USA och honom föraktfullt.
Det är därför han visar mer respekt för Kinas president Xi Jinping och Rysslands president Vladimir Putin, medan han behandlar europeiska ledare som dagisbarn som behöver läxas upp.
Medier försöker göra detta till att Trump ideologiskt gillar Putins auktoritära ledarskap mer än västvärldens demokratiska. Det är ytterligare ett sätt att visa förakt för den folkvalde presidenten i det land som var först med att skapa en uthållig och vitala demokrati i världen.
Men är inte Trump annorlunda? Jo, i högsta grad. Han står för ett skifte i den amerikanska demokratiska utvecklingen. Strax efter att Donald Trump meddelat att han ställde upp i presidentvalet jämförde jag, i november 2015, Trump med Andrew Jackson som blev president 1829:
”Jag kommer att tänka på den bombastiska Andrew Jackson, som anses vara det moderna demokratiska partiets grundare. Han var krigshjälte och general som vann slaget mot britterna i New Orleans 1812 och hans framgångar i strider mot Spanien banade vägen för Florida som ny amerikansk delstat. Han dödade en man i duell om fruns heder. Jackson var när han blev president 1829 något helt annat än den generation filosofiska och juridiska grundlagsfäder från östkusten som varit presidenter efter George Washington. Jackson var en ny sorts politiker, just därför att han inte var politiker utan general. Möjligen kan Donald Trump vara ett liknande brott mot tidigare politikergenerationer.”
Andrew Jackson föraktades eftersom han kom från obygderna i Tennesse och aldrig tillhört etablissemangen på östkusten. Han var omåttligt hatad av dessa. Men idag pryder han 20-dollarssedeln.
Om Europa agerar svinaktigt mot USA och dess demokratiskt valda administration, då döljer inte Trump sin kritik mot detta, även om alla andra presidenter före honom har ansett att det tillhör den diplomatiska etiketten.
Betyder det att Trump vill byta demokrati mot auktoritärt styre? Nej, men det betyder att han kräver respekt å det amerikanska folkets vägnar. Om han inte får det, då visar han heller ingen respekt tillbaka.
Det är ganska grundläggande mellanmänskliga relationer vi talar om. Varför ska USA stå ut med att bli bespottat dag ut och dag in av ett Europa som inte ens klarar av att upprätthålla sina yttre gränser?
Europa har ett intellektuellt undermåligt ledarskap som förtränger realiteterna i storpolitiken. Europa gapar efter mycket, och nu riskerar man att mista hela stycket när USA fått en president som inte tar skit.
Vems fel är det? Trots att jag är svensk och europé måste jag säga att jag skäms över ledarskapet i Europa, och om jag varit amerikan hade jag fullt ut förstått varför Trump tvålar till européerna.