När pendeltågen gick via Karlsbergs station, som hade trätrappor och enkelt plåttak, behövdes ingen trafik ställas in. Men sedan 17 miljarder kr lagts på tunnel med 71 rulltrappor fungerar ingenting.
På ett sätt är det talande för vår tid: mångmiljardinvesteringar i det som skulle bli bättre kollektivtrafik har resulterat i än mer oberäknelighet. Sedan i fredags finns ingen tidtabell alls. De mest centrala stationerna i Stockholm är stängda.
Svenska staten kan inte ens köpa in rulltrappor som fungerar, trots att man haft en budget på 17 miljarder kronor.
Under bygget skröt Trafikverket med att de rulltrappor man installerade var av en helt annan kvalitet än de som finns i varuhus. Ett år (!) efter öppnandet är de bara skrot.
Hur upphandlingen gått till borde granskas. Finns mutor med i bilden? Rulltrappstillverkaren Otis är ett globalt företag som gör affärer i genomkorrupta länder och måste hantera det för att få sälja. Har man tillämpat sådana metoder också i Sverige? Eller är de svenska upphandlarna så inkompetenta att de betalar för en ny Rolls Royce och har fått en skrotfärdig Skoda, utan att upptäcka det?
Hela tunnelbygget långt ner i berget, förutsätter som absolut krav att rulltrapporna fungerar. Utan dem måste, som vi ser nu, all trafik till dem ställas in.
Ändå har Trafikverket låtit installera skräp som inte håller. Och man har inte utfört oberoende inspektioner förrän resenärer börjat ramla i skenande rulltrappor.
När vi som enskilda konsumenter köper avancerade tekniska prylar, som ny bil, kan vi inte inspektera att vi fått det vi betalt för. Därför finns garantier. Men i ett statligt projekt där man haft 17 miljarder kronor borde man haft råd att hyra in oberoende experter som granskar väsentliga tekniska system, och se om de fungerar som de ska.
Att man i veckan var ”otroligt förvånad” över att rulltrappor börjat skena får mig att tänka på Transportstyrelsens generaldirektör som var förvånad över att myndigheten inte fick bryta mot lagarna, och dessutom otroligt förvånad över vad hennes myndighet höll på med. Hon hade noll koll på de enorma mängder säkerhetsklassad information som hon chefade över. Det framkom i öppna förhör med Konstitutionsutskottet.
Hur aningslösa, oinsatta, okunniga och likgiltiga för statlig verksamhet kan myndigheterna bli? Finns det inte någon gräns för galenskapen?
En viktig anledning till att lägga 17 miljarder på nya pendeltågsspår i Stockholm var att stärka kollektivtrafiken och minska behovet av bilar. Men jag, som ofta använt dessa stationer tillsammans med 150.000 andra varje dygn, ser ingen annat val än att börja köra bil till och från stan. Kollektivtrafiken går inte att lita på. Den fungerar inte.
Man får intryck av att tunneln mer byggts som ett prestigeprojekt för beslutsfattarna att skryta med, än för att fungera för resenärerna i vardagen. Respektlösheten mot pendlare och andra resenärer är total.
Grundorsak? Det finns inget ledarskap i staten längre. De som väl fått chefstjänster kan visa sig vara hur inkompetenta som helst men sitter ändå alltid säkert. Det finns inget ansvarsutkrävande. Tjänstemannaansvaret avskaffades på 1970-talet, därefter har den stolta svenska ämbetsmannatraditionen urholkats och myndigheternas styrning befinner sig nu på u-landsnivå.
Transportstyrelsens it-haveri var bara en topp på ett isberg. Rulltrappor som är skrot efter ett år, är en annan. Upphandlingen av Nya Karolinska en tredje. Därunder försvinner mångmiljardbelopp för skattebetalarna till rent skräp.
Det offentliga hanterar halva landets ekonomi och den kan inte tillåtas att slösas bort av klåpare och inställsamma politruker. När ska vi få en riksdag som vågar återskapa ämbetsmannatraditionen som vägleddes av principer om meritokrati, rättrådighet och oväld?