2   +   5   =  

ALMEDALEN. Bara i år har man uppmärksammat att 33 barn och unga förts ut ur landet mot sin vilja, för tvångsgifte eller andra skäl. – Myndigheter har valt att förbli okunniga, trots Sara, Fadime och Pela, säger Juno Blom (L).

Felet är ofta att man låter barnen ha kontakt med vårdnadshavaren, låter dem gå tillbaka till de våldsutövande vuxna. En misshandlad svensk kvinna gör man tvärtom med, försöker få henne att bryta.

– Det gör mig orolig, säger Juno Blom, känd som nationell samordnare mot hedersrelaterat förtryck. Numera är hon politiker för Liberalerna.

12-åring försvunnen
I Norrköping blev det känt att en 12-årig flicka förts ut ur landet, trots att hon slagit larm och bett vuxna om hjälp. Socialtjänsten ingrep inte trots tydliga tecken på att flickan utsattes för ett hedersrelaterat förtryck.

Det slutade med att flickan fördes utomlands och idag vet ingen hur hon har det. Inspektionen för vård och omsorg (Ivo) riktar stark kritik mot Norrköpings kommun för att de inte gjorde tillräckligt för att skydda flickan.

Medvetna länge
Juno Blom menar att vi i Sverige varit medvetna om hedersrelaterat våld i över 15 år, sedan Fadime, Pela och andra offer. Varför fungerar det då uppebarligen inte, varför tar myndigheter inte förtrycket på allvar? Är det naivitet, undrade journalisten på Dagens Samhälles scen.

Det tror inte Juno Blom, utan menar att myndigheterna har varit otydliga, man har missat den transnationella aspekten – att de för barnen utomlands –  och att man i någon slags välvilja varit allt annat än god.

– Att vara tolerant mot någon som är intolerant är inte bra.

Lyssnat på reaktionära
Socialtjänsten måste byta perspektiv, menar hon.

– Man har lyssnat mer på reaktionära krafter, för att man tror att man undviker att spela främlingsgfientliga krafter i händerna.

En viktig sak hon har märkt är att det är de barn som inte ger sig som klarar sig.

– Barnen måste bevisa väldigt mycket, medan de vuxna släktingarna måste bevisa väldigt lite, konstaterar Juno Blom.

Juno Blom tycker att man måste se barnen som brottsoffer och släktingarna som förövare, ett tänk som inte riktigt finns idag.