I onsdags skrev kommunalrådet Christian Sonesson (M) i Staffanstorp på Facebook: ”När jag från media får frågan, ’Kan du tänka dig att samarbeta med Sverigedemokraterna efter valet?’ så kan inte svaret bli annat än ja”.
Det har väckt viss uppmärksamhet eftersom Moderaternas partiledning i Stockholm vinglar mellan att inte alls samtala med SD till att, som Ulf Kristersson sa i Almedalen, inte ”regeringsförhandla” med Sverigedemokraterna.
Sonesson är mer jordnära och rakt på: ”Sverigedemokraterna är en realitet i svensk politik och har de senaste valen fördubblat sina röstsiffror. Den som tror att man kan bortse från Sverigedemokraterna efter valet den 9 september tror fel.”
Han fortsätter: ”Inom politiken i Staffanstorps kommun för vi civiliserade samtal med varandra, oavsett partipolitisk hemvist. Vi agerar alla utifrån vårt förtroendevalda uppdrag som vi fått av väljarna, och det innebär att man pratar med varandra.”
Slutsatsen blir: ”Min ambition är att Moderaterna i Staffanstorp ska bli så stora som möjligt i det kommande valet. Men jag inser också att möjligheten till helt egen majoritet är svår och att samarbete troligen krävs. Då samarbetar jag helst med de partier som under den gångna mandatperioden agerat så likt oss Moderater som möjligt.” Och till dessa partier, har han förklarat tidigare i inlägget, hör SD.
Dagens Nyheter reagerar negativt idag, och talar på ledarsidan om ”kulturskymning”:
”Det vore inte helt osannolikt att SD … får mer inflytande över kulturpolitik – som till stor del sköts av kommuner och landsting …. Men vad händer då med till exempel Malmö Opera som Region Skåne äger till 90 procent? Eller med Film i Skåne? Får de nya uppdrag att stärka sammanhållningen i samhället? SD:s nationella kulturpolitiska talesman vill se en större produktion av historisk film och stödja kulturarvet i den svenska ’nationen’.”
DN varnar för att SD vill bestämma över hur skattefinansierade kultursatsningar används.
Corren har en annan utgångspunkt i sin ledare:
”Ett samarbete kan vara så enkelt som att man samtalar och inte motarbetar varandra. M:s politik blir varken bättre eller sämre för att ett visst parti stödjer den och det vore felaktigt att på dessa grunder avstå från inflytande. Argumenten mot att samarbeta med SD ter sig alltmer desperata. Att partiet är emot EU och Natomedlemskap har framförts på senare tid. Med den logiken hade ett samarbete med KD och C inte varit möjligt, partierna blev för Nato så sent som 2015.”
I kommenarfältet efter Christian Sonessons Facebookartikel är inläggen också positiva till hans förhållningssätt. Många är översvallande, ”äntligen!”, ”klokt och logiskt”, ”banbrytande”, ”moget och moderat”.