Löfven (S) vill skapa trygghet – från och med nu

I sitt tal i Almedalen lät Stefan Löfven som en oppositionspolitiker som lovar att göra något helt annat än den sittande regeringen. Vänta lite, är det inte S som sitter i regeringen han dömde ut?

Störst applåder fick Stefan Löfven när han poängterade att han kommer att föra en helt annan politik än den politik som nuvarande regeringen står för.

”Nu är det vanligt folks tur. Jag vill satsa på pensionärerna. Anställa fler lärare. Fler undersköterskor. Fler poliser. Jag vill genomföra det största trygghetsprogrammet i modern tid i Sverige. För då bygger vi upp den gemenskap som pressar tillbaks polarisering. Pressar tillbaka hatet. Där går den avgörande skillnaden i svensk politik.”

Det han säger är att den största skillnaden går mellan nuvarande S-regering och den S-regering som han vill bilda efter valet.

Han har gått i opposition mot sig själv.

Och den stora elefanten i rummet är migrationen. Den nämndes knappt. Men varför behövs fler poliser? Varför har Sverige allt större andel fattigpensionärer medan den minskar i våra grannländer? Varför bryts gemenskapen sönder? Varför ökar polariseringen?

Svaret är att nuvarande regering (och förra alliansregeringen) fört en ansvarslös invandringspolitik. Man slår världsrekord i att ta emot migranter, men man har inte för en sekund förberett landet för att klara av det. Priset får svenska medborgare betala i sjunkande trygghet.

Nu försöker Löfven attackera denna utveckling, som om han inte vore den som är ytterst ansvarig för det som händer.

Socialdemokratin kör en rövare. Man testar om svenska folket går att lura på detta sätt.

Men man är osäker på om det ska lyckas. Det märkte jag under SVT:s Opionion Live som sändes efter Löfvens tal. Där satt jag som en katt bland hermelinerna, omgiven av idel ädel socialdemokrati från förre vice statsministern Margareta Winberg (S), förre partisekretaren Lars Stjernkvist (S), debattören Daniel Suhonen (S), aktivisten Veronika Palm (S) och redaktören Widar Andersson (S).

Trots detta massiva övertag, kunde de inte föra en saklig diskussion om varför LO-medlemmarna i strid ström går över till Sverigedemokraterna. Glåporden haglade, och jag var tvungen att höja rösten och konstatera att det var oförskämt.

Jag ser deras agerande som tecken på att socialdemokrater är i full panik. Man känner hur väljarna glider dem ur händerna. Då klarar man inte av att argumentera sakfrågor, utan sjunker omedelbart ner i träsket av personliga påhopp mot den ende motståndaren man hade i studion.

Socialdemokratin är på randen till sammanbrott.

Det här valet kan bli historiskt – på riktigt.