Förlåt fixeringen, men siffrorna är så spännande!

Vi rapporterar alldeles för mycket om opinionsmätningar i Samtiden. Men det finns just nu förklaring till denna annars osunda fixering.

Nu på morgonen har vi rapporterat om SVT/Novus nya mätning för juli. Igår var det Skop och häromdagen YouGov. Även om det inte regnar utomhus, så duggar opinionsmätningarna tätt.

En anledning till att vi rapporterar svaren som dessa institut får från de tillfrågade, är att ni läsare uppskattar dem. Det blir alltid många som klickar på nyheter om partiopinionen. Och vi på Samtiden vill självklart ge våra läsare det ni vill ha.

Men är mätningarna verkligen intressanta även om inga statistiska förändringar skett?

Jo, i dagsläget är de faktiskt det. För så som opinionen ligger nu, innebär den närmast lavinartade förändringar (om uttrycket tillåts i sommarhettan) av riksdagens sammansättning. Den politiska kartan ser ut att ritas om av väljarna.

För varje mätning som bekräftar vårens opinionsläge, gnuggar jag fortfarande ögonen och undrar om det är sant. Det är som en föraning om att en stor del av svenska folket har rest sig och säger: nu får det ta mig faan vara nog!

Jag hoppas att det är så. Vi får inte glömma att opinionsmätningar kollektivt kan slå fel. Inför Brexit och presidentvalet i USA såg etablissemangen ut att vinna, men så blev det inte. I Sverige ser utmanarna ut att vinna betydande framgångar. Vi får hoppas att mätningarna inte har fel igen.

Trots denna reservation är det omöjligt att inte studera ännu en mätning. DN/Ipsos har släppt en lite annorlunda och mycket spännande mätning. Man har frågat folk om de verkligen ”slutgiltigt” har bestämt sig för det parti man uppger att man ska rösta på. Hur många säkra väljare har de olika partierna?

Återigen blir resultatet omtumlande. Ipsos uppgav i den vanliga delen av junimätningen att S fick 24 procent, SD 20 procent och M 19 procent av rösterna. I sin tilläggsfrågor om hur säkra väljarna är på sitt partival, visar det sig att SD är starkaste partiet av alla.

SD: 14 procent säkra
S: 13 procent säkra
M: 10 procent säkra
V: 5 procent säkra
C: 4 procent säkra
L: 2 procent säkra
KD: 1 procent säkra
MP: 1 procent säkra

Det är ytterligare ett styrkebesked för Sverigedemokraterna. Av två skäl. Det är fortfarande förenat med risk för stigmatisering att säga att man ska rösta på SD. Man kan förlora jobbet, bli mobbad av facket och andra i sin omgivning.

Dessutom brukar det vara så att partier som växer har större andel osäkra väljare, vilket ju är logiskt (byte innebär ju att man haft lojalitet någon annanstans tidigare). Nu har alltså det parti som växer mest också störst andel säkra väljare. Det tyder på en väljarkår som verkligen bestämt sig för att ändra det politiska landskapet.

All denna information, om den visar sig korrekt, är historisk. En så stor förändring av riksdagen har inte skett sedan demokratins genombrott. 1917 formerades de fem partier som skulle äga riksdagen fram till 1988, då MP kom in. Sedan tillkom KD 1991 och SD 2010. Men de nya partierna har fram till nu inte blivit så stora att de förändrat grundläggande maktbalanser.

2018 kan det ske, om opinionsmätningarna får rätt. Föraningarna om detta förlopp är det som gör mätningarna så spännande. Därför tror jag ni förlåter vår fixering.