Sveriges riksdag har aldrig sedan demokratins genombrott haft så stor icke-socialistisk majoritet. De röda partierna är tillbakaträngda som aldrig förr. Men de borgerliga partierna ger då hellre makten till socialister än samtalar med det största växande icke-socialistiska partiet.
I förra valet fick S+V+MP endast 43,6 procent, vilket är mindre än vad S brukade få på egen hand för 25 år sedan. Riksdagen hade en stor icke-socialistisk majoritet. Ändå släppte de borgerliga regeringsmakten. Till en regering som var beroende av det nyligen kommunistiska Vänsterpartiet.
Har det någon betydelse? Jag tycker dessa inlägg på Twitter ger svaret.
Istället för att tacka arbetarna och företaget för att de ökar produktionen av brandslangar under semestern, ifrågasätter SVT-reportern varför de ”tjänar pengar” på skogsbränderna. Inom vänsterliberala etablissemang trakasserar man de som jobbar och sliter, medan man ömmar om våldsverkare och lagbrytare (som asylsökande som fått avslag men ändå stannar).
Så ja, självklart har det betydelse att man ger makt åt dem som ser marknadsekonomi som något fult, skadligt och omoraliskt. De som lyfter lön och vinst på att tillverka brandslangar är för den vänsterdominerade journalistkåren något skamligt.
Med denna socialistiska syn underlättar man inte landets möjligheter att lyckas, utan tvärtom tynger ner det med en börda som försvårar framåtskridande.
Och vem låter vänsteraktivister hållas? De borgerliga riksdagspartierna.
Det är ett gruvligt svek mot Sverige att man inte är beredd att ta makten och avvisa vänsterns socialistiska perspektiv.
Jan Björklund och Annie Lööf låter hellre vänsterperspektiv styra än att se till att stärka traditionella goda värderingar där man uppskattar hårt arbete, plikt och ansvarstagande. De borgerliga har länge lämnat walkover när det gäller att bekämpa avundsjuka, missundsamhet och alla ständigt nya krav på rättigheter utan motprestationer.
Det märks i dagens samhälle. Vi behöver förändring.